litenelis

 

I veckan åkte jag och hämtade hem min tvärflöjt som legat nedpackad väldigt länge, flera år faktiskt. Idag har jag beställt nya noter och snart, mycket snart ska jag äntligen börja spela igen! Jag har liksom inte haft någon lust att spela tidigare, så det känns så roligt att börja om igen - då jag faktiskt (om man får säga så själv) var rätt bra på att spela.

 

Jag fick spela i kyrkan (lokalen där jag fick mina lektioner var i kyrkan, så de hörde ju när vi övade och tyckte det var så bra att ha en flöjtist med på konserter odyl), så jag har varit solist och även spelat tillsammans med några andra som också gick på lektioner för min lärarinna. Roligt även om det var jättenervöst men det gick oftast alltid bra. Men den sista "konserten" då jag spelade var en ren katastrof (var nog lite där jag tappade intresset också, det gick verkligen ASDÅLIGT) - min flöjt ville inte alls och det stämde inte med pianot och hon som spelade var lite strängare än den andra pianisten som jag hade spelat med förut, inte roligt... Pianisten (organisten) blev sur på mig, det märkte jag och efter det fick jag inga mer förfrågningar - oups! Fast det var ju jag bara glad för, för jag ville verkligen inte spela på fler konserter!!

 

 

Jag började spela tvärföljt i den kommunala musikskolan när jag var 10 år, vi var några stycken tjejer som började samtidigt men det var bara jag som fortsatte. Jag tog lektioner till jag var 19-20 år, sedan var jag för gammal... Min lärarinna erbjöd sig att ge mig privatlektioner, för hon ville inte att jag skulle sluta spela. Tanken fanns, jag vet att jag sa "ja, jag hör av mig" - men jag gjorde aldrig det... Jag fick jobb, skiftjobb, och flyttade hemifrån. Jag hade helt andra tankar än att fortsätta spela och inte tjänade jag så mycket att jag skulle ha råd att ta lektioner heller. Jättesynd, men för mig var det viktigare att ta mig ut i vuxenlivet just då.

 

Jag har lite dåligt samvete, men var så trött på notböckerna jag hade, många var det men jag spelade så mycket att jag nästan kunde dem utantill, det blev till slut tråkigt och jag hittade liksom inget nytt som jag ville spela...

 

Jag har letat efter min gamla lärarinna, men det är svårt då hon har ett så himla vanligt namn. Skulle vara roligt att höra av sig och berätta att nu ska jag återuppta mitt spelande och kanske skulle det göra henne lite glad eftersom jag aldrig hörde av mig till henne då för typ 18 år sedan... 

 

Under åren har jag spelat lite då och då när andan fallit på, men inget seriöst har det varit - man har ju så mycket att göra och många intressen. Men nu är jag alltså på väg tillbaka!

 

Det känns fantastiskt bra måste jag säga, visst blir det hårt arbete för att repetera allt och få igång fingrarna (som blivit lite stelare med tiden). Nu kommer det snart fina nya noter att spela efter också och jag är så taggad! Oj, vad jag ser fram emot det här!! Och om intresset håller i sig och tekniken kommer tillbaka, då ska jag banne mig köpa mig en ny flöjt! Den jag har är för nybörjare och faktiskt är den minst 28 år gammal! Så man får se om det blir en ny, lite mer avancerad (läs dyrare) om ett tag. Jag fick prova min lärarinnas flöjt en gång och oj vilken skillnad - den var superlätt att spela på! Då kostade den 10 000 har jag för mig, kanske mer? Men i dagens mått får jag nog lov att sikta mot en 20 loppor om jag ska hitta en som motsvarar det, herregud! Det blir till att ligga i hårdträning för att förtjäna en sån dyr flöjt när det är en hobby... (Min lilla förstagångsflöjt kostade runt 3-4-5 tusen och det är också väldigt mycket pengar! Flöjten är gjord i silver och skinn finns i klaffarna, de är hemskt avancerat ihopsatta - så klart att det kostar. Men fint är det när man träffar rätt ton och får en fin klang. UNDERBART!!

 

Tjihoooo!

 

Men, den där jäkla låten jag spelade på sista konserten kommer jag ALDRIG någonsin att spela igen - hemskt minne!

 

© litenelis