litenelis

 

 

Idag är det Långfredag. 

 

Jag minns när jag var liten, på 80-talet, då affärerna var stängda och vi hade två kanaler på TV:n och de visade bara Jesus på korset eller nåt annat tråkigt. På Påskafton däremot var det fest! Vi har alltid firat påsk ute på landet och då blev det mycket mat och massor av godis. Vi barn fick påskägg och livet var verkligen toppen! 

 

Idag är jag vuxen och tycker inte det är riktigt samma grej längre - påsken brukar dukas fram i affärerna lagom efter nyår och man är liksom mätt på allt som har med tradition och helgdagar att göra. Allt är öppet precis som vanligt och det finns massor av kanaler med varierande innehåll på TV. Allt har flutit samman...

 

Men i år blir påsken väldigt annorlunda för min del. En orsak är att jag är ensam hemma med katten för sambon är på resa. Detta betyder att jag inte kan åka bort dit jag brukar för att stanna kvar ett par dagar, för jag kan inte ha katten med mig. Den andra orsaken är att de jag brukade åka till inte bor på samma ställe längre. Vilket betyder att jag aldrig kan sova över hos dem något mer, aldrig äta frukost, lunch, middag eller mysfika vid vedspisen med dem där ute igen, aldrig gå ut i skogen runt hörnet för att sedan komma in och tjoa "Hej, det är bara jag!", aldrig mer får jag ett "Hej lilla gumman!" tillbaka...

 

Jag ska åka och hälsa på dem på stället de bor nu, så jag får kanske ett "Hej lilla gumman!" och mysfika i alla fall. Men det är ju helt annorlunda än vad jag är van vid och jag vet inte hur jag kommer att reagera? Hur har de det? Hur ser det ut? Vad är det för folk som bor där? Vad är det för personal? Känner de igen mig? Blir de glada? Kommer jag någonsin att kunna åka ut till gården igen utan att bli lessen..? Mamma vill att jag åker med ut till gården för att fira påsk med henne och pappa, men jag vet inte om jag fixar det. Det är en så oerhört jobbig omställning för mig, jag har varit där ute så ofta jag kunnat sedan jag var 4 år och nu är de som bodde där inte kvar där längre...

 

Får se hur jag gör, man säger ju att det alltid är det första året med såna här helgdagar som är jobbiga och jag hoppas verkligen det blir lättare för varje gång för just nu är det väldigt jobbigt...

 

Men, huvudsaken är att de faktiskt finns kvar så att jag kan hälsa på dem och att de har det bra, för de har det bättre där de bor nu. Det är det absolut viktigaste!!

 

 

© litenelis