litenelis

 

Har börjat lägga mig till med dyra vanor. På ett sätt är det bra och på ett annat är det inte så bra, men ett "billigare" alternativ finns inte för mig. I alla fall inte om jag vill må bra.

 

Jag talar om hudprodukter. Det finns en himla massa att välja mellan i alla prisklasser, men jag har en extremt känslig hud och kan inte använda såna produkter som finns på exvis mataffärn eller ens de som inte jättebilliga men heller inte jättedyra, jag tål dem inte utan får klåda, acne, andra utslag och rinnande ögon + snorar som en galning. Det går ju inte, hur roligt är det?

 

Såååå, jag handlar mina produkter hos hudterapeuter. Det är superbra produkter som passar min hy, men jäklar vad det kostar! En enda gång har jag fått en allergisk reaktion av en sådan specialprodukt, det var en creme som var ganska kraftigt parfymerad. Inte roligt, det kändes som om ögonen blödde typ. Men, det är "bara" att skölja bort med vatten och aldrig använda produkten igen, så det blev ju inga bestående men trots allt.

 

Synd är det, för ofta doftar de ljuvligt... Jag använde den cremen som handcreme istället efter reaktionen jag fick, men ajabaja att klia sig i ögat efter att ha smörjt in sig med den - aj aj aj! (Ja, jag gjorde det ja...)

 

Jag brukar bli superekonomisk ibland och köper såna produkter som kostar en hundring eller två på mataffärn, men då kommer acnen och utslagen, snuvan och rinnande ögon - huden blir jättedålig och då mår jag dåligt. Det går liksom inte, f-n! Men ibland tänker jag så: att lägga ner tusentals kronor på hudprodukter är ju galet - tänk på alla som inte har mat för dagen liksom... Och så kollar man sig i spegeln och vips står man hos hudterapeuten och nästan gråter. Man är fåfäng och självisk eller?

 

Hur som haver, jag har i många år använt en och samma produktserie som jag har varit jättenöjd med. Tills nu. Den funkar inte längre!?!? Visst, huden känns som vanligt och inga hemska utslag kommer, men rynkor! Dessa rynkor!!! Det blev till att byta och jag har bytt stort - jag har bytt märke. Ska bli spännande att se om jag är lika nöjd med det här märket som med det "gamla". Jag fick en sån provprodukt som jag är helt kär i, bara måste ha! Så, nu har jag köpt den, he he - "nu blir jag fiiiiin..." För mig är det viktigast att huden mår bra, jag vet att jag aldrig någonsin kommer bli helt slät och se ut som om jag var 13 år i ansiktet, det kommer aldrig att hända - men om huden mår bra, så känns det bättre och man ser bättre ut pga det. Jag tror det blir bra, ett tag. För om några år är det återigen dags att byta till någon starkare variant för att bibehålla hyn i ett skick man vill ha och känner sig bekväm i.

 

Sedan är produkterna rätt så dryga, så man behöver inte känna att usch vad dyra grejer jag köper, för de räcker mycket länge - det lönar sig i längden om man säger så, för jag behöver bara köpa nya cremer var 3:e månad och det är inte alla som måste fyllas på samtidigt - det blir inte så mycket pengar åt gången. Men det känns ju helt snurrigt att köpa cremer för så mycket pengar - det känns fel på nåt sätt, men ändå rätt för huden mår bra och så även jag.

 

De nya produkterna är något dyrare än de jag tidigare använt, så ju äldre man blir - desto dyrare blir produkterna...

 

© litenelis

 

Kom osökt att tänka på en låt jag gillar:

 

 

 

Hur fint är inte det?!!?! Den svenska texten har Fred Åkerström skrivit. Det engelska orginialet är skrivet av Tom Paxton.

 

 

Ja, jag älskar den här låten!

 

 

 

 

 

Äntligen skiner solen!!! Hur härligt är inte det då?!?! Superskönt, då blir det säkert varmt också, underbart! Men....

 

Jag är förkyld och har varit dålig sedan FÖRRA fredagen, ont i halsen, snorig och hostig + att jag nu har fått ont i bihålorna med huvudvärk som tillbehör, mysigt... NOT!

 

Men men, jag har ju varit med förr - det går över, fast en sommarförkylning tar så väldigt lång tid på sig att försvinna, det är det värsta.

 

Att jag blev förkyld tror jag beror på att jag förra måndagen tillbringade hela 50 minuter på en buss med A-C, som man dragit ner till - 25 grader Celsius, brrrrr. Jag tänkte att "jaha, nu blir jag sjuk i morrn" - men det blev jag inte, men på fredagskvällen fick jag ont i halsen och sedan har det bara trillat på. Jätteroligt att jobba när man är superförkyld, kanske borde jag ha stannat hemma - men är man vikarie under semestern är det inte så bra att vara borta, för det är så himla mycket som ska göras i veckorna... Men, nu är det "bara" bihålorna som är jobbiga, det andra är hanterbart.

 

Bara för att det är så synd om mig (blink blink), åt jag frukost på sängen i morse. Sambon ligger i soffan för han vill inte bli smittad - he he - hela sängen för mig själv! Såååå, i morse åt jag det här:

 

 

Turkisk yogurth (laktosfri, jippieee!!) och skivade jordgubbar, knäckemackor med leverpastej och gurka (+ lite smör under för det är gott), nybryggt kaffe med socker OCH mjölk och sedan lite juice gjord på apelsin, lime och vindruvor. Gott och kanske lite nyttigt med en massa vitaminer.

 

Nu ligger jag kvar och funderar på att slumra lite till, vore nog rätt bra att passa på att vila mycket inför nästa vecka som kommer bli mycket jobbigare på arbetet...

 

Det är härligt att solen skiner, det känns bättre då - man blir glad!

 

Trevlig lördag till alla!

 

 

© litenelis

 

 

I veckan åkte jag och hämtade hem min tvärflöjt som legat nedpackad väldigt länge, flera år faktiskt. Idag har jag beställt nya noter och snart, mycket snart ska jag äntligen börja spela igen! Jag har liksom inte haft någon lust att spela tidigare, så det känns så roligt att börja om igen - då jag faktiskt (om man får säga så själv) var rätt bra på att spela.

 

Jag fick spela i kyrkan (lokalen där jag fick mina lektioner var i kyrkan, så de hörde ju när vi övade och tyckte det var så bra att ha en flöjtist med på konserter odyl), så jag har varit solist och även spelat tillsammans med några andra som också gick på lektioner för min lärarinna. Roligt även om det var jättenervöst men det gick oftast alltid bra. Men den sista "konserten" då jag spelade var en ren katastrof (var nog lite där jag tappade intresset också, det gick verkligen ASDÅLIGT) - min flöjt ville inte alls och det stämde inte med pianot och hon som spelade var lite strängare än den andra pianisten som jag hade spelat med förut, inte roligt... Pianisten (organisten) blev sur på mig, det märkte jag och efter det fick jag inga mer förfrågningar - oups! Fast det var ju jag bara glad för, för jag ville verkligen inte spela på fler konserter!!

 

 

Jag började spela tvärföljt i den kommunala musikskolan när jag var 10 år, vi var några stycken tjejer som började samtidigt men det var bara jag som fortsatte. Jag tog lektioner till jag var 19-20 år, sedan var jag för gammal... Min lärarinna erbjöd sig att ge mig privatlektioner, för hon ville inte att jag skulle sluta spela. Tanken fanns, jag vet att jag sa "ja, jag hör av mig" - men jag gjorde aldrig det... Jag fick jobb, skiftjobb, och flyttade hemifrån. Jag hade helt andra tankar än att fortsätta spela och inte tjänade jag så mycket att jag skulle ha råd att ta lektioner heller. Jättesynd, men för mig var det viktigare att ta mig ut i vuxenlivet just då.

 

Jag har lite dåligt samvete, men var så trött på notböckerna jag hade, många var det men jag spelade så mycket att jag nästan kunde dem utantill, det blev till slut tråkigt och jag hittade liksom inget nytt som jag ville spela...

 

Jag har letat efter min gamla lärarinna, men det är svårt då hon har ett så himla vanligt namn. Skulle vara roligt att höra av sig och berätta att nu ska jag återuppta mitt spelande och kanske skulle det göra henne lite glad eftersom jag aldrig hörde av mig till henne då för typ 18 år sedan... 

 

Under åren har jag spelat lite då och då när andan fallit på, men inget seriöst har det varit - man har ju så mycket att göra och många intressen. Men nu är jag alltså på väg tillbaka!

 

Det känns fantastiskt bra måste jag säga, visst blir det hårt arbete för att repetera allt och få igång fingrarna (som blivit lite stelare med tiden). Nu kommer det snart fina nya noter att spela efter också och jag är så taggad! Oj, vad jag ser fram emot det här!! Och om intresset håller i sig och tekniken kommer tillbaka, då ska jag banne mig köpa mig en ny flöjt! Den jag har är för nybörjare och faktiskt är den minst 28 år gammal! Så man får se om det blir en ny, lite mer avancerad (läs dyrare) om ett tag. Jag fick prova min lärarinnas flöjt en gång och oj vilken skillnad - den var superlätt att spela på! Då kostade den 10 000 har jag för mig, kanske mer? Men i dagens mått får jag nog lov att sikta mot en 20 loppor om jag ska hitta en som motsvarar det, herregud! Det blir till att ligga i hårdträning för att förtjäna en sån dyr flöjt när det är en hobby... (Min lilla förstagångsflöjt kostade runt 3-4-5 tusen och det är också väldigt mycket pengar! Flöjten är gjord i silver och skinn finns i klaffarna, de är hemskt avancerat ihopsatta - så klart att det kostar. Men fint är det när man träffar rätt ton och får en fin klang. UNDERBART!!

 

Tjihoooo!

 

Men, den där jäkla låten jag spelade på sista konserten kommer jag ALDRIG någonsin att spela igen - hemskt minne!

 

© litenelis