litenelis

 

 

Jag vill bara presentera min lilla Doris. 
En liten helig birma tjej som jag haft äran att rå om i snart 5 år. Doris kom till mig som 1-åring och hon är en riktig liten goding.

Måns, min första katt, är kanske inte överförtjust men vissa dagar är de jättegulliga mot varandra (andra dagar not so much..)

 

Jag är glad att jag har de båda hos mig, mina små pälsklingar som förgyller tillvaron ❤️❤️

 

 

Wow, jag har inte skrivit nåt på 7 år! Tänk vad tiden går...

 

Mycket har hänt sedan sist men inget som jag vill se tillbaka till egentligen och ännu mindre skriva om. Nu blickar jag framåt istället. 

 

Jag har bytt jobb sedan sist, 2 gånger, eller 3, beroende  på hur man ser det. Det sista blir som två då jag jobbade som konsult i 3 månader och blev rekryterad i förtid till företaget jag var placerad hos. Det var nyttigt att byta jobb, få nya intryck och upplevelser. Jag har lärt mig mycket och gjort en personlig resa där jag utvecklat mig själv rätt mycket. Jag har höjt min lön rejält också och det är ju inte fy skam det inte. Jag trivs mycket bra på min arbetsplats och har fantastiska kollegor, bästa stället någonsin!

 

Jag stannar här för denna gång, kanske skriver jag snart igen eller så dröjer det sju år till, ha ha!

 

Ha en fin dag!

 

Idag var det begravning, en av de tyngsta och värsta dagarna i mitt liv. Jag saknar min morfar nåt ofantligt! 

 

Begravningen var jättefin, kistan var i ren furu (inga spikar, det var träplugg) och blommorna var fantastiskt vackra! Min morfar var timmerman och jobbade med att bygga hus innan han gick i pension. Hemmavid sågade han ned träd och högg ved, gjorde virke, renoverade huset, fixade tomten. Han pysslade och fixade alltid med nåt. En fantastisk man som jag avgudar och älskar så mycket. Jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar honom, det går inte att mäta. Jag känner ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas med nåt annat...

 

Jag har så många minnen och det starkaste jag har är när morfar spände biceps och sa "bildäck" och så klämde han på mina tunna armar och sa "pyspunka" Hahaha, morfar och jag har samma humor! Ett annat minne jag har är när jag hade min kamera och råkade trycka på avtryckaren med linsen riktad mot morfars mage. He he, det skrattade vi gott åt i samma ögonblick och när rullen sedan blev framkallad så hade jag mycket riktigt en bild på morfars mage! Så underbart roligt minne, morfars min och skratt - jag glömmer aldrig!

 

Morfar och mormor hade en liten båt när jag var liten, Askeladden, och den var vi ute och åkte i på somrarna. Jag lärde mig att ro i denna båt, som då var förtöjd i ett träd. Jag och min storebror lärde oss simma i Mälaren genom att vi åkte ut till en holme för att bada och så simmade vi omkring runt båten när vi hade förtöjt. Jag minns denna holme och speciellt det där läskiga sjögräset som växte på klipporna, hua! Men det var en väldigt fin plats och bra badställe. Jag saknar det...

 

Jag var ute hos mina morföräldrar varje sommar och ja så ofta som möjligt. Jag minns när han kom hem från jobbet och hade köpt någon godisask eller liten chokladbit till mig. Emser kommer jag så väl ihåg och den där mjölkchokladen med en ko på framsidan.

 

Jag minns att morfar och jag blev osams en gång, lika tjurskalliga båda två - men vi blev vänner ganska snart igen och det var faktiskt enda gången vi var osams.

 

Jag minns att vi spontanåkte till Mariefred och köpte glass, jag minns att vi åkte till mormors bror med fru för att fika.

 

Jag minns att han alltid frågade om vi inte skulle ta en nattmacka och om det var någon deckare på TV som jag ville se.

 

Jag minns sena kvällar med goda vänner och kortspel och alltid, ALLTID, skratt och gott humör! Jag minns att morfar tog med mig och mormor för att besöka hans arbetsplats, jag minns att vi var uppe på taket av ett höghus och att det var väldigt högt och jättespännande.

 

Jag minns också den gången min morfar varit nära döden, på arbetsplatsen där ett rör som de slängde rivningsgrejer rasade ner i containern där morfar och hans kollega stod, kollegan dog...

 

Jag minns när morfar kom in något skärrad, efter att ha stått ute vid ladugårdsbacken och jobbat med veden, berättade att blixten hade slagit ned i marken precis brevid honom.

 

Jag minns att det var veckohandling på onsdagarna och att morfar alltid köpte ost över disk, morfar fick alltid provsmaka osten och så köpte han en bit av den han gillade. Knäckebröd hette "torr". Morfar gillade saffransbröd med smör och honung på. Det gillar även jag, gissa vem som introducerat mig? Jag minns att mormor bakade tjocka pepparkakor - dessa gillade morfar också och såklart även jag!

 

Jag minns alla hönsen och allt jobb han lade ner på hönshus och hönsgård. Jag minns getterna som betedde sig nästan som hundar och som avgudade morfar (och jag är säker på att det var ömsesidigt), de var inte alls bortskämda näe då.. *blink, blink

 

På senare år blev morfar sjuk och livet var inte så lätt. Jag har sett min morfar kämpa på med de krafter han hade och det gick ju bra om än inte som förr, humöret förändrades och det var ofta "det är bara skit med gubben", men ändå så fanns den gamla vanliga glada morfar där. För ett år sedan började kroppen bråka mer än vanligt och tills slut gick det inte längre. Onsdagen den 14 augusti klockan 18:31 tog morfar sitt sista andetag omgiven av sina nära. Jag minns de där sista minuterna och jag kommer aldrig att glömma dem. Men jag väljer att tänka på alla glada stunder vi haft istället för den tunga tiden. Jag väljer att tänka på "bildäck" och "pyspunka" och på fotot på morfars mage.

 

Så mycket minnen...

 

Vi har gjort så mycket under de år vi fick med vår morfar, det går inte att skriva allt.

Vi har haft en underbar morfar!

 

 

Sedan i onsdags har jag varit hemma, sänkt i förkylning. Först i dag kan jag vara uppe och röra mig utan att svettas som en galning. Det är en rejäl förkylning jag fått och jag hoppas att det vänder nu, för det är jättejobbigt att vara så snuvig, hostig, ha ont i halsen och huvud.

Man orkar ingenting, inte ens kolla på TV - jag har l y s s n a t på TV...

 

Men, nu hoppas jag då på att få bli frisk, eller åtminstone bättre så att jag kan återgå till jobbet och allt annat jag behöver göra.

 

Lite otur att bli sjuk mitt i månadsskiftet, men för mig rent privat var det bra att det kom nu och inte nästa vecka, för då ska jag på begravning. Hade jag blivit sjuk nästa vecka hade jag inte kunnat gå på den och det hade varit en fullständig katastrof, så trots bortfall i form av inkomst de här dagarna så känns det ändå ok att jag troligtvis kommer att vara bättre tills det är dags för det jag måste göra nästa vecka. 

 

Sedan veckan efter är det dags för nästa begravning, sedan kan man äntligen försöka komma vidare i sorgen. Beställde blommor innan jag blev sjuk, hoppas de blir bra... Det kostar ganska mycket upptäckte jag, men jag tycker det är så fint med blommor så det är som det är. På blomsteraffärn hade de en bok på olika buketter/dekorationer och jag hade väl redan bestämt mig innan jag kom dit, men tittade ändå och oj så fina blommor det var! Men, jag stod fast vid det jag tänkt och bytte ut några blommor samt lite färgval - hoppas det blir fint nu bara... Jag ville ha en låg dekoration med rödoranga rosor och vita prärieklockor och björnbär el. liknande. Hoppas de lyckas få ihop detta nu och att det är lite grönt med, jag sa inget om det för det fanns med på bilden, hm... Till det blir det ett cremefärgat band med text på, det blir säkert fint. Inte för att jag kommer att kolla så himla mycket på blommorna, men man vill ju att det ska vara så fint det bara går att få till en sådan här dag och sedan finns det alltid någon som ska påpeka brister och så i detta fall: en liten ort med många nyfikna människor som inte drar sig för att snoka och rota. Jag har sett att man varit och läst kort eller band på andra gravar, så ja jag vet hur det är och jag gillart inte!

 

Nåväl, det är några dagar kvar att förbereda sig inför en av de jobbigaste dagarna i mitt liv, det är tungt i hjärtat...

 

 

© litenelis

 

 

Idag fyller min mormor år. GRATTIS mormor!!

 

 

I dag tänds det en ny stjärna på himlen.

 

Idag har min härliga bonusfarmor somnat in och får nu äntligen den vila hon väntat på.

 

Nu får du träffa alla de som väntat på dig och vi som är kvar ett tag till kommer vi med en dag.

 

Sov gott, jag kommer aldrig glömma dig och din fantastiska göteborgshumor (för den hade du och jag älskar det). Vi sågs inte så ofta och det gör mig lessen, jag hade önskat att vi hade haft en bättre kontakt, jag tyckte så mycket om dig och är så tacksam för att DU funnits i mitt liv. Du fattas mig, men nu är du fri. 

 

Sov gott

Vi ses igen

 

 

Min semester ja... Första veckan blev det lite jobb i alla fall, för saker var inte avslutade/överlämnade och det kändes väl lite så där, men jag tror det blev bra i slutändan. Nu de senaste två veckorna har jag bara kollat min mejl, men jag har inte gjort något alls - skönt! 

 

Sedan har jag fixat lite i lägenheten och äntligen fått i ordning mitt arbetsrum/gästrum - det blev bra och jag är nöjd. Min sambo och jag har varsitt arbetsrum och i dem fanns en garderob var, dessa flyttade vi ut till sovrummet som också hade en - men nu är det bättre med tre garderober på samma ställe och två rum utan en störande garderob som bara tar plats. Mitt rum/gästrum blev jättebra - jag är så nöjd!

 

 

Det här året har inte varit som andra år, det har hänt så många saker och jag känner att jag tappat kollen en aning. I lördags fyllde min lilla bror år, GRATTIS I EFTERSKOTT!!

 

 

I går, onsdagen den 14 augusti 2013, tändes en ny stjärna på himlen. Klockan 18.31 tog min älskade morfar sitt sista andetag. Saknaden är enorm, men det känns på nåt sätt ändå lätt för det var dags nu för honom att slippa allt det onda och jobbiga som han kämpat med under så många år och speciellt under den sista tiden.

 

Nu, kära morfar, slipper du ha ont och kan sova gott. Där uppe där du nu är finns alla de som väntat på dig och vi andra kommer ju dit vi med så småningom, då träffas vi igen.

 

Tack för allt, jag har så fantastiskt många härliga minnen som jag för alltid kommer att bära med mig. Jag är så oerhört tacksam för att just DU funnits i mitt liv. Tack!

 

Sov gott min fina morfar, världens bästa morfar!

 

Vi ses igen

 

 

© litenelis

 

I natt föddes mitt 5:e brorsbarn, en pojke. Jag kan inte i ord beskriva hur glad jag är för min lillebror och hans söta fästmö som nu äntligen fått sitt första barn. Jag önskar dem all lycka och jag ser fram emot många härliga år att följa denna lilla nya person. Det ska bli så roligt att lära känna dig.

 

VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN!

 

 

 Jag flaggar idag, för idag är det hans födelsedag!!

 

© litenelis

 

Det är ju inte klokt att dagarna rusar på så som de gör! Nyss var det maj och nu är det augusti... Jag har i alla fall semester och idag är det min andra dag, även nu går dagarna i en rasande fart!

 

Jag har inte skrivit nåt för jag har helt enkelt inte hunnit eller ja, orkat. Vi flyttade i maj och med allt vad det innebar fanns inga krafter kvar till att sätta sig och skriva. Vi stötte på patrull vid flytten, det var allt från hål i golvet, fuktskador, hissar som åker som de vill och någon som snott vårt källarförråd. Ja, kort sagt, en tuff tid. Nu är det mesta på plats eller ja inte egentligen, men vi är på plats och har en plan (tajmad och klar in i minsta detalj), så det kommer att bli jättebra här, snart...

 

Måns har fyllt ett år, stora killen! Han gillar nya lägenheten för den är mycket större och bättre planerad, han struttar omkring här och sitter i fönstren. Vi bor inte så högt upp längre så han ser ju både grannar, hundar på promenad och annat spännande. Utanför vårt hus bygger de (tyvärr) ett nytt höghus och det tycker både jag och Måns är intressant att titta på. Tänk vad de kan de där bygg-gubbarna!

 

Annars då? Jorå, allt är ok, mycket på jobbet, mycket hemma, många planer, lite pengar och ännu mindre tid. Så ser det ut, men jag är glad ändå!

 

Minnet är fullt i datorn och i telefonen, så jag har några härliga timmar framför mig med att sitta med sortering, vad kan kastas och vad ska sparas... Jag har en extern hårddisk, men jag förstår mig inte på den riktigt - den uppdaterar inte som den borde... Suck, men jag tänkte som så att jag köper en ny och lägger in ALLA mina bilder där, så jag vet att ALLT ligger på åtminstonde en säker plats. Hoppas jag...

 

Nästa vecka blir spännande, då har både jag och sambon semester - jag har en vecka före honom. Och i nästa vecka då, då kommer min "svärfar" som jag aldrig träffat - det blir nervöst! Ha ha!!

 

Hur som haver, jag ska väl ta och samla ihop mig och fortsätta jobbet här hemma. Jag håller på att plocka upp allt vi låtit ligga kvar i kartongerna pga fuktskadan. Eller ja inte just pga av den direkt, men vi ville inte koppla in diskmaskinen förrän allt var klart, men på det här stället är service inte det främsta tydligen... Så, nu har vi kopplat in maskinen i alla fall och jag ska köra allt porslin och glas som varit inslaget i tidningspapper. En vacker dag kommer de väl, hantverkarna, och gör klart det som de borde gjort för väldigt länge sedan...

 

 

© litenelis

Måndag 3 juni 2013 

 

 

Den 24 maj fyllde min morfar år, jag ringde och gratulerade men missade att flagga här... Nu flaggar jag GRATTIS MORFAR!!!

 

 

litenelis

 

Måndag 3 juni 2013

 

Idag fyller min sambo och även min ena svägerska år, grattis grattis!

 

 

 

Två födelsedagsbarn ger två flaggor!

 

Litenelis

 

Jaha, nu har vi "bott" på nya stället i en vecka och jag trivs inte alls så bra som jag trodde att jag skulle göra. Jag är grymt besviken på skicket lägenheten visade sig vara i, SÅ besviken! 

 

Vi hämtade nycklarna i torsdags och åkte direkt hit för att kolla på vår nya fina lägenhet och det första man ser är en megalång repa på parketten, ja skitskoj! Sedan har det ju bara fortsatt, det är mängder med djupa repor och hack i golvet, några luckor och dörrar har skador, tapeterna är okej men ändå fläckiga... Sånt får man ju räkna med, men långrepan på golvet känns ju inte så skoj. Hissarna tar en kvart på sig att komma när man tryckt på knappen och det är allmänt smutsigt i trapphuset. Vidare har vi troligen vattenskador under kyl och frys samt vid diskbänken, fogarna har släppt och diskbänken har man lyckats flytta ur sitt läge, en kökslucka och en låda har märken som om det har runnit något. Spisen var skitig och man har fuskstädat genomgående, samtliga fönsterspärrar var trasiga och en av dörrarna gick inte att stänga för låskassetten var trasig.

 

Min uppfattning är som så: Har man sönder något så ser man till att det blir lagat. Skitar man ner så städar man. Svårare än så är det inte. VARFÖR GÖR INTE FOLK SÅ DÅ?!!?!?

 

Det värsta av ALLT är att lägenheten stinker cigarettrök och det är så fruktansvärt att jag inte vill tänka på det, det är så jäkla ÄCKLIGT!!

 

Vi har träffat bovärden och gått igenom en del av sakerna, en del är åtgärdade men likt förbannat fortfarande trasiga, som exempelvis spärrarna till ett av fönstren...

 

Bovärden ska låta en vattenskadeexpert kolla på det vi har i köket och vad gäller röklukten så skulle vi först "bo in oss" ett tag, vad det nu innebär...? Skulle det fortfarande vara samma (vilket det såklart kommer att vara) så får vi diskutera om en eventuell sanering. Det tragiska är att det syns inget inne i lägenheten vad gäller nikotinskada, men lukten är outhärdlig! När man kommer hem så stinker det så jag nästan kräks och på morgonen vaknar jag med snuva, huvudvärk, halsont och rinnande ögon - ja, jag är allergisk... 

 

Får vi inte hjälp med sanering så måste vi antingen måla om hela skiten själva eller flytta. Just nu känns det sista alternativet som det enda man kan göra, grannarna är skumma och en visade verkligen sin fina sida genom att spy ner hela entrén häromnatten och struntat i att göra rent efter sig,.. Sedan är det ju såklart någon jävel som har snott vårt förråd - självklart! Som om inte det vore nog, så ska de bygga ett höghus precis framför vårt så någon sol kommer vi ju inte att ha särskilt länge till och så ska de göra ett student/ungdomsboende i något av husen, ja grattis - välkommen till partykvarteret...

 

Fan, man blir så trött - JAG är trött! Jag önskar jag vore rik så jag kunde köpa mig mitt boende PRECIS där jag vill bo!

 

Vi har fortfarande vår gamla lägenhet kvar månaden ut och det är jättejobbigt att vara där för att sedan åka hem till det här... Häromdagen bröt jag faktiskt ihop och blev lessen, så jobbigt är det. Jag är så fruktansvärt besviken! När vi var på visning var trappan jättefin och hissarna putsade, inget klotter eller skräp inne i porten. Varken jag eller sambon upplevde att det luktade cigarettrök när vi gick runt i lägenheten, men när jag tänker efter så vet jag att det var folk ute på balkongen så den dörren var vidöppen - det var ju kallt ute och då vädras det lite fortare...

 

Orkar inte skriva mer om det här, är så deppig och ångrar att vi tackade ja till den här skitlägenheten.

 

 

© litenelis

Onsdag 1 maj 2013

 

Coolt! Fick syn på nåt stort flygande objekt och zoomade in med kameran. Jag blev rätt förvånad när jag fick se att det var en zeppelinare, tror inte jag har sett en sådan i verkligheten tidigare... Jag är väldigt imponerad av såna här flygfarkoster. Luftballonger är ju en av mina passioner (att fota alltså - har aldrig åkt, men vill göra det någongång, kanske...)

 

Nyfiken som jag är har jag sökt efter mer information om denna zeppelinare på nätet och hittade en blogg, om jag läst och fattat rätt så verkar det som om just denna farkost är på "turné" vilket gör mig ännu mer "starstrucked", ha ha!

 

Kortfattat så är det är en forskningsfarkost som samlar in data om partiklar som finns i luften.

 

Roligt att se en sån tycker jag!