litenelis

 

Jag är förlorad i dessa blå...

 

 

 

 

Tänker osökt på professor Baltazar, den tecknade serien om en liten gubbe som kom på bra uppfinningar. När han gick fram och tillbaka och funderade och funderade och funderade och funderade och PLÖTSLIGT hade han en idé!

 

Jag önskar att det snart händer mig, för nu är jag trött i huvudet av allt funderande...

 

Vi har en katt, Måns, snart 9 månader. Han är superbusig och asjobbig för han sover typ aldrig, vill bara busa/jävlas och det börjar fresta på nerverna lite. Jag tror Måns behöver en kompis att leka med. Min tanke är då att de blir polare och leker och har sällskap, så att beroendet av uppmärksamheten taggar av lite.

 

Vi har valt att inte låta honom komma in i vissa rum, datarummet och sovrummet på grund av att i datarummet är det fullt med apparater och i sovrummet står alla mina stackars blommor och träd som Måns inte ska tugga på, en är tydligen giftig så det är absolut otänkbart att ha den i närheten av honom.

 

Just nu är det så att jag får gå upp i princip varje timme/natt för att antingen gosa en stund i soffan eller bara visa mig i dörrn så han vet att vi är kvar, då är det lugnt en timme i alla fall. Att jag inte kan ignorera honom beror ju till stor del på att jag får för mig att han mår dåligt (han piper och jamar jättehögt) och det har faktiskt varit så att han var jättedålig i magen en natt så det var ju bra att han väckte mig så vi kunde tvätta och lugna honom. En annan anledning är att han gärna krafsar och klöser på dörrfodret och dörren - vi ska snart flytta så när jag vaknar av de ljuden går tankarna direkt till målarfärg, spackel och ersättningskostnader - vem kan sova då??

 

Jag tror att det skulle bli bra med en kompis till Måns, om de kommer överrens vill säga - men jag utgår från det i alla fall. Så, nu har vi kollat ett tag efter en lämplig kandidat men ännu inte hittat den rätta. Jag vill nog gärna ha en tjej för jag tror det blir lugnare så. Med två hanar tror jag att det blir stökigt om de får för sig att ha revir odyl, även om de är kastrerade...

 

Nästa problem är då: en raskatt eller en blandis? Vilka risker finns det med blandraskatter? Vilken ras ska vi ha, samma eller en annan och funkar de ihop? Kan vi ha en liten kattunge då Måns som är en stor katt och ganska så våldsam i lekarna eller ska vi försöka hitta en lite äldre misse? Så många funderingar och jag vankar av och an här hemmavid, det är svårt! 

 

Jag lutar mest åt ytterligare en raskatt, gärna en ragdoll till, men man måste tyvärr även räkna in ekonomin och den är något ansträngd i och med flytten. M a o ingen ny misse innan flytten. Det är väl i och för sig rätt klokt för det skulle nog bli stressigt och förvirrat för en ny misse om vi flyttar strax efter att vi skaffat en ny katt. Men, jag inbillar mig att det skulle bli bra om man hade den nya katten i flytten då vi kommer till nya lägenheten eller så är det en jättedålig idé, jag vet inte... Sambon är mer inne på en blandis eller en annan ras, men mest en blandis. Och så klart, vi ska inte ha dem till avel - men jag är skeptiskt till alla de blandisar som dyker upp och som har finkatter som föräldrar- känns som det är folk som bara vill tjäna lite pengar, för har man rasnamn så kan man tydligen ta rejält betalt. Jag ställer mig frågan: Är kattungen kontrollerad och frisk?

 

Så, jag funderar och funderar och funderar och funderar - snart kanske jag får en idé...

 

© litenelis

 

Måns har börjat smyga på oss här hemma, framförallt mig. Han dyker upp lite varstans och bara stirrar på mig, lite otäckt känns det faktiskt.

 

Jag får lite vibbar av "The grudge" som jag sett på film, läskigt värre! Kolla jämförelsen:

 

Fotot på Måns är mitt och bilden på "The grudge" är lånad från www.discshop.se och är ett filmomslag

 

 

 

© litenelis

Söndag 17 februari 2013

 

 

 

Måns, min ögonsten!!!

 

 

© litenelis