litenelis

Söndag 17 juni 2012

Oj oj oj, vad det regnar!! I morse läste jag att man till och med varnat för mycket vatten, fast det skulle ha varit på natten till idag - men då var det ju inte så farligt, men nu - NU regnar det ordentligt!

Men vad gör det? Jag har nya stövlar - jag älskar dem!!! Nästan så jag känner att jag ska gå ut och hoppa lite i alla vattenpölar, he he!!

© litenelis

Lördag 16 juni 2012

Jag ska nu vara djurvakt i en vecka framåt, så hemma hos mig bor nu två stycken marsvin och en dvärghamster. Trevliga varelser om än lite småbusiga. Jag har fotat rätt mycket, men oj så svårt det är att få en bra bild - de rör sig hela tiden och ALDRIG stilla!!

Marsvinen (vi kan kalla dem Piff & Puff) äter konstant HELA tiden och springer runt i sin bur, jättesnabbt, med jämna mellanrum. De har varit lite skraja, vilket inte är så konstigt eftersom vi aldrig träffats förut, men nu har de vant sig riktigt bra vid oss.

Fast de får i alla fall såna ryck och drar järnet runt i sin bur och det utan att vi är i närheten..?

De har dessutom lärt sig (efter bara en dag) att det är jag som kommer med käket... De stirrar ut mig så fort jag visar mig och om jag skulle vara i köket och kanske skala nåt eller skära lite, så hör de direkt vad jag gör och piper jättemycket.

Den stora av dem hoppar upp på taket på sitt trähus och väntar på att jag ska komma med nåt gott.

Ha ha, vad fort de lär sig!!

Den lilla, som vi kallar hamstern (vi kan kalla den för Puff), är en filur av sitt eget slag, jättesöt och rätt så nyfiken. Han kommer och kikar titt som tätt när vi är i närheten, liksom kollar vad vi gör - samma som att jag kollar till dem ett par gånger i timmen, för att se att de är ok och har det bra.

Det är roligt med såna här smådjur, men lite jobbigt ändå - de ska ha mat och vatten, hö och rent ska det vara. Man måste även prata och gulla lite med dem så att de inte blir deppiga. Inte så jobbigt kanske, men det är en del nya rutiner man skaffar sig i och med husdjur. Går ju inte att dra benen efter sig på morgonen när två sugna marsvin vill ha någon mumsig grönsak till frukost!

Att gulla med dem är inget problem här kan jag ju säga! Men jag är allergisk, så lite besvärligt kommer det att vara - men vad tusan - det kan jag ta - man får MYCKET tillbaka!!

Min sambo har blivit förtjust i hamstern, som han tycker är "cool". Och jag kan bara hålla med, han är lite av en favorit för han är lugn och springer inte runt så mycket så spån och hö flyger all världens väg. Fast å andra sidan så vet inte vi hur livlig han är på natten - han kanske är en liten terrorist som håller i gång natten lång?! I går morse hade han flyttat på sitt lilla hus så det stod åt ett helt annat håll och i dag hade han flyttat lite närmare matskålen - han stack bara ut huvudet och hämtade sin mat och lade den i sin lilla koja istället. Smart rackare det där!

Men, marsvinen är supermysiga de med så alla delar "1:a platsen".

Lite sugen på en hamster har jag ju blivit, det ska erkännas - men man måste tänka på det ansvar som följer och det faktum att de kan bli sjuka och faktiskt inte lever så himla länge - vilket är asjobbigt att gå igenom, så det blir inga fler djur för mig.

Men, jag ställer gärna upp som djurvakt igen!



© litenelis

Onsdag 13 juni 2012

Alla blir vi äldre för varje dag som går och alla ska vi någon gång dö, så är det bara. Livets väg är för de allra flesta lång och brokig, ibland härlig ibland svår. Man upplever kärlek och hjärtesorg, nya liv och död. Man möter nya personer och man förlorar nära och kära. Så är det här i livet och det finns inget man kan göra åt det än att göra det bästa av det.

Men just nu känner jag att det är för mycket elände, tråkigheter och sorg omkring mig. Mina nära upplever sorg av olika slag och det påverkar även mig, är folk omkring mig lessna och deppiga så blir även jag det.

Visst finns det ljusglimtar, men just nu bara tungt. Jag vet ju vad framtiden har att bjuda och det som väntar är inget jag vill ska hända, men det kommer att ske och de dagarna vet jag inte hur jag reagerar.

Kommer jag att kunna gå igenom de svåra stunder som väntar, jag vet faktiskt inte?

Man säger ju att tiden läker alla sår, men de här dagarna som väntar någon gång i framtiden vill jag inte ska finnas. Jag vill verkligen inte det!!

På något sätt måste jag försöka förbereda mig, för jag vet att det kommer bli jättesvårt att gå igenom - men jag vet inte när det blir så. 

Jag är orolig. Jag är lessen i hjärtat.

© litenelis

Måndag 11 juni 2012

För ett par veckor sedan firade vi min morfar som fyllde 80 år! Det var en mycket varm och härligt solig dag som tillbringades till största delen ute på altanen.

Mamma och pappa hade fixat så att det fanns två sorters smörgåstårta, en med skaldjur (räkor) och en med kött (rostbiff) - båda var jättegoda, men min favorit blev rostbiffen. Till kaffet serverades tårta, en prinsesstårta och en frukttårta, båda var supersmarriga!

Tyvärr tog jag inga bilder på de goda tårtorna, för jag var sist till bordet och alla hade börjat äta och då vill man ju inte ställa sig med en kamera mitt i nyllet på folk för att fota maten, så man får använda fantasin här - stora och goda var de i alla fall!

Vi var inte så många på kalaset utan bara de närmsta, några hade uppvaktat några dagar tidigare för de inte kunde komma just den dagen vi firade och många hade skickat blomster. Jag tog semester två dagar för att kunna stanna till helgen, härligt för vädret var TOPPEN!! Dock blev jag sjuk sista dagen, men det är en annan historia och hör inte hit.

Min morfar blev glad för uppvaktningen och jag tror han blev lite överraskad att jag kom ut, fast nog hade de nästan räknat med det - för jag kommer alltid om det inte har hänt nåt som att jag blivit sjuk eller är bortrest eller nåt sånt. Skulle det vara dubbelbokat brukar jag boka om för att min familj är det absolut viktigaste i mitt liv!

Morfar fick väldigt mycket blommor och av oss fick han OCH mormor varsin mysig fleecefilt att ha när det är lite kyligt. Jag hoppas att de haft dessa nu när det faktiskt har varit riktigt kallt för att vara sommar.

Med på kalaset var även ett okänt antal flugor och 4-5 bin + en geting som bor på altanen. Bina var väldigt närgångna men vi kom på att vi satt precis i deras inflygningsbana, så det var ju inte så konstigt att man hade ett bi i fejan rätt var det var.

Bin är oftast snälla, men de måste flyttas innan sommaren för de kan bli aggressiva, berättade min morfars bror som är biodlare. Jajamen, vi har proffs i familjen och om bina inte flyttar frivilligt så har vi ju en som vet hur man får väck dem!

Faktum är att äppleträden blommade för fullt när vi var där och det var fullt med bin som surrade runt dessa. Det brukar vara bin vid just den här tiden och de brukar flytta på sig självmant, men jag har varit med om att de svärmat och det är mindre roligt för de är så sura och griniga då...

Finns det nåt finare än äppleblom? De doftar ljuvligt!

Som sagt, det var en jättefin dag och jag tror alla var nöjda med den.



© litenelis

Onsdag 6 juni 2012

I dag är det Sveriges nationaldag. Vad säger man, Glad Nationaldag? Eller? Tja, jag vet inte faktiskt. Jag firar inte heller nationaldagen på nåt speciellt sätt utan tycker det mest är skönt att vara lite ledig.

Det har ju heller inte varit så särskilt länge vi har haft ledigt på just denna dag, så det känns inte som det är en "viktig" dag - midsommar är nog mer svenskarnas högtidsdag tror jag. Jag läste någonstans att nationaldagen har varit en ledig dag sedan 2005. Jag är född -74, så för mig betyder det ju inte så hemskt mycket förutom att pingstdagen (det var väl den de bytte ut mot 6 juni) inte längre är en ledig dag, den dagen var ju i alla fall ansluten till en helg och inte som nu ett datum som just i år är mitt i veckan...

Nåväl, Glad Nationaldag alla!

© litenelis

Onsdag 6 juni 2012

I helgen firade vi min sambo som fyllde 40 år. Vi gjorde väl inget större av dagen men hade öppet hus och firade med kaffe, tårta, bullar och kakor. För de som stannade kvar sent på kvällen serverade vi kokt korv med bröd. Härligt avslappnat!

Presenten som han fick bestod av ihoprullade sedlar fastsatta med tandpetare på en gurka, inslagen i blompapper. Vi alla hade gett bidrag eftersom sambon nyligen köpt sig en ny cykel för många pengar... En bra och nyttig present med andra ord.

Det var min svärmors idé det här med "pengablomman" och det var hon som ringde runt till oss alla andra. Tänk vilket jobb hon har lagt ned på denna "blomma"! Fantastiskt gjort!!

Han fick även en bonuspresent från mina föräldrar och det var en fin handduk med hans namn på och en jättestor sparbössa i form av en cola-flaska (skitcool!!). Han fick även en jättefin blomma i en fin kruka från några andra + en jättefin teckning från ett barn till en av kompisarna. Dessutom fick han klassiska "kill-presenten" ett flak med öl och så en fin flaska Cava.

Av mig fick han en champagneflaska, två glas och en chokladmedalj på sin riktiga födelsedag, som alltså inte var samma dag då vi firade med släkt och vänner.

Är inte det den typiska kill-grejen, flaköl?! Kanske jag som har fördomar, he he...

Vi hade tre barn på kalaset och det är alltid uppskattat. De verkar trivas här också - vilket är jätteroligt, för då vill de ju inte gå härifrån supertidigt som man ibland vill göra när man inte trivs riktigt.

Det problemet har alltså inte vi, vilket är bra - det är så roligt med småknattar för de hittar på SÅ många saker och kan underhålla sig med nästan ingenting. Tänk bara så roligt det kan vara att springa runt, runt och runt i en öppen planlösning!!?? Lättroade med andra ord, hi hi!

Men, bästa presenten var nog det oväntade besöket av en omtyckt kompis som bor i Göteborg. Ingen visste att han skulle komma, så det blev en överraskning för oss alla. En väldigt bra överraskning!

Så den här 40-årsdagen kommer han nog minnas för alltid.


© litenelis