litenelis

 

 

Idag är det Långfredag. 

 

Jag minns när jag var liten, på 80-talet, då affärerna var stängda och vi hade två kanaler på TV:n och de visade bara Jesus på korset eller nåt annat tråkigt. På Påskafton däremot var det fest! Vi har alltid firat påsk ute på landet och då blev det mycket mat och massor av godis. Vi barn fick påskägg och livet var verkligen toppen! 

 

Idag är jag vuxen och tycker inte det är riktigt samma grej längre - påsken brukar dukas fram i affärerna lagom efter nyår och man är liksom mätt på allt som har med tradition och helgdagar att göra. Allt är öppet precis som vanligt och det finns massor av kanaler med varierande innehåll på TV. Allt har flutit samman...

 

Men i år blir påsken väldigt annorlunda för min del. En orsak är att jag är ensam hemma med katten för sambon är på resa. Detta betyder att jag inte kan åka bort dit jag brukar för att stanna kvar ett par dagar, för jag kan inte ha katten med mig. Den andra orsaken är att de jag brukade åka till inte bor på samma ställe längre. Vilket betyder att jag aldrig kan sova över hos dem något mer, aldrig äta frukost, lunch, middag eller mysfika vid vedspisen med dem där ute igen, aldrig gå ut i skogen runt hörnet för att sedan komma in och tjoa "Hej, det är bara jag!", aldrig mer får jag ett "Hej lilla gumman!" tillbaka...

 

Jag ska åka och hälsa på dem på stället de bor nu, så jag får kanske ett "Hej lilla gumman!" och mysfika i alla fall. Men det är ju helt annorlunda än vad jag är van vid och jag vet inte hur jag kommer att reagera? Hur har de det? Hur ser det ut? Vad är det för folk som bor där? Vad är det för personal? Känner de igen mig? Blir de glada? Kommer jag någonsin att kunna åka ut till gården igen utan att bli lessen..? Mamma vill att jag åker med ut till gården för att fira påsk med henne och pappa, men jag vet inte om jag fixar det. Det är en så oerhört jobbig omställning för mig, jag har varit där ute så ofta jag kunnat sedan jag var 4 år och nu är de som bodde där inte kvar där längre...

 

Får se hur jag gör, man säger ju att det alltid är det första året med såna här helgdagar som är jobbiga och jag hoppas verkligen det blir lättare för varje gång för just nu är det väldigt jobbigt...

 

Men, huvudsaken är att de faktiskt finns kvar så att jag kan hälsa på dem och att de har det bra, för de har det bättre där de bor nu. Det är det absolut viktigaste!!

 

 

© litenelis

 

Jag vet inte om jag ska bli arg, lessen, upprörd eller alltihop på en gång?

 

På tunnelbanan häromdagen kommer det en stackars äldre krokig gumma och tiggde pengar av folk i vagnen. En vanlig syn nuförtiden, ibland är det någon eller några som spelar musik, någon som går med en mugg med lite skramlande mynt eller ett par kronor i handen, man lägger ut lappar med text om att man har sjuka barn som behöver vård eller bilder på handikappade (och ofta nakna!?!?) människor…

 

Ibland är den en äldre man, ibland en yngre, ibland fler eller som nu, en äldre halt tant, som grät... Ibland sitter de utanför tunnelbanan eller vid någon "shoppinggata" med en smutsig filt över benen, bara sitter...

 

Kvinnan gick förbi mig, hon säger något, skramlar lite med de få kronor hon fått och snyftar högt, men jag förstår inte vad hon säger. Jag får ont i hjärtat och tänker att om jag hade lite slantar som skramlade i väskan så skulle hon få dem. Men är det verkligen HON som får dem?!

 

Min misstanke är att det är ”någon” som lurar hit de som hyser hopp om att de ska få ett bättre liv, men istället blir de tvingade att tigga.

 

Jag har sett flera människor bo utomhus på en skymd plats i ett industriområde och när kylan kom bodde dem i sina bilar. Varje morgon tog en av personerna fram en mobiltelefon för ett kort samtal. Vid 8-tiden gick samtliga därifrån. Vissa dagar kom polisen och/eller socialtjänsten dit för att kolla och alltid var det tomt på folk då, alltid.

 

Platsen är som en kulle och det ligger skräp och grejer överallt. Jag tror även att platsen fungerar som ett slags bytesfält, det går omkring folk som letar, plockar upp påsar och samlar ihop saker de finner. Ibland lämnar de något också. Jag har även sett folk komma och samla ihop en massa saker som uppenbart tillhör de personer som bor på platsen. Det är ofta en man på moped som åker runt på kullen och samlar ihop grejer i stora säckar som de sedan kör iväg med. Jag vet inte om det är uppgjort, men känslan jag får är att denne man faktiskt plundrar boplatsen.

 

Just de personerna vet jag inte om de var tiggare eller om de faktiskt levde så av egen fri vilja, fast det där med mobiltelefonen tyder ju på att någon haft koll på dem. Fast det kan ju vara så att de håller kontakten med någon/några som bott på en annan plats... En av personerna har jag sett på en närliggande ort spelandes utomhus på ett dragspel. Jag hoppas att de valt det livet själva, men andra hamnar i klorna på giriga människor som utnyttjar dem i syfte att tjäna pengar. Det är hemskt!

 

Vad som än är orsaken så känns det inte bra i hjärtat att någon ska bo och leva på detta sätt. Som jag skrev, min uppfattning är att de blivit hitlurade av någon och att de nu inte kan ta sig hem…

 

© litenelis

 

Den 10 mars 2013 avled Prinsessan Lilian i en ålder av 97 år och idag begravs hon. Jag har suttit framför TV:n och tittat på begravningsakten som var mycket fin. Jag tyckte väldigt mycket om Prinsessan Lilian, hon såg så snäll ut och verkade vara en riktigt trevlig person. Jag har sett bilder på henne där hon ser så glad och faktiskt lite busig ut. Jag tror att hon var det, lite busig så där. Prinsessan Lilan var gift med Prins Bertil, men det tog lång tid innan de kunde gifta sig och deras kärlekshistoria är fantastisk att läsa om, vilken stark kärlek det måste varit!

 

Jag känner med de anhöriga som förlorat sin kära familjemedlem, jag förstår smärtan - för smärta känner man när man har sorg. Till och med jag som inte kände henne personligen blev berörd av den fina begravningsakten där främst musiken gör en enormt intryck, väldigt vackert. 

 

 

 

 

 

 

 

Vila i frid Prinsessan Lilian, nu får du äntligen träffa din Prins Bertil igen.

 

Sov gott

 

 

 

© litenelis

 

Ja, vad ska man säga? Kanske göra en extra koll innan publicering nästa gång? Och får man göra sånt skoj av en kunglighet?

 

 

 

© litenelis

 

Nog för att det gäller att sätta rubriker som lockar läsare, men den här är väl i kraftigaste laget?

 

 

I går var det final i Melodifestivalen och Robin vann. GRATTIS ROBIN!!

 

Nu läser man om "raserierna" från tittare för att det inte gick att rösta och varför valde den europeiska juryn Robin istället för Yohio, som oxå rasar mot denna jury... Bla, bla, bla!

 

MEN SLUTA GNÄLLA FÖR FAAN OCH ÖNSKA KILLEN LYCKA TILL FÖR HELVETE!!!

Var inte så dåliga förlorare och bittra människor!

 

Typiskt Sverige, jag SKÄMS! Kul för Robin att läsa att vissa inte unnar honom segern och skyller än på det ena än på det andra, fel på röstningen, fel på juryn, fel på låten... Suck!

 

Robin, lycka till i stora finalen - jag hejar på dig!

 

Jag har visserligen tappat intresset, för den här tävlingen har spårat ur och blivit ett jippo för mediagalna artister/ståuppare (vissa bra, andra SÄMST)/föredettingar, men NYA talanger ska man uppmuntra och Robin är en bra artist och sångare, så jag önskar honom all lycka och framgång. Heja Robin!

 

litenelis

 

I går kväll var jag och sambon i Globen för att se Cirque du Soleil´s föreställning Alegria. WOW, vilken föreställning!!!

 

Den hade ALLT! Humor, vemod, glädje, sorg, hopp och lycka. Musiken var fantastiskt (spelades live), sångerskorna var fantastiskt duktiga - vilka röster! Aktörerna var helt suveräna och scenen, kostymerna, maskerna och hela rubbet var helt "outstanding"!! Jag var och är fortfarande helt lyrisk!

 

Det här var det absolut BÄSTA jag någonsin sett! Helt fantastiskt var det!!!

 

 

Jag kommer helt klart att gå varje gång de kommer hit och det hoppas jag att de gör snart! Jag är helt betagen!

 

© litenelis

 

Jag är förkyld IGEN!!! Hur är det möjligt? Jag förstår verkligen inte hur det går till?! Förrförra helgen var jag dyngförkyld, förra helgen hade jag huvudvärk och denna helg återigen snorig och jävlig...

 

TRÖTT är jag, så in i bängen, men har ätit 4 apelsiner så jag borde ju ha fått i mig en rejäl vitamindos? Nåja, bara att hoppas på att morgondagen blir bättre.

 

© litenelis

 

Idag fyller min storebror år, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!!

 

 

© litenelis

 

Jag tycker det är så fantastiskt intressant hur en del människor inte tänker... Nästan fascinerande hur korkat det är att lägga ut allt om sitt liv på ett socialt medie som Facebook. Ett ställe som var och en har råkoll på och som faktiskt granskas ganska hårt misstänker jag. Vem vet vem som har tillgång till FB och kollar vad som skrivs? Hur vet man att det man skriver inte hamnar i "fel" händer och används i syften som tex stoppa någon att bryta mot lagen..? Eller, om man redan är kriminell och känner att man lika gärna kan kolla på nästa "jobb" genom FB eftersom folk gärna skriver när de inte är hemma..?

 

Ex,

 

"Nu åker jag på semester och är borta i en vecka" - Vad jag ser: Välkommen in tjuven

 

 

"Oj, jag är sjuk och måste in på Sjukhuset på just den här Orten" - Vad jag ser: Bry dig och tyck synd om mig nu

 

 

"Vi kollar på den här filmen" (som inte är släppt i handeln eller kanske inte ens i landet) OCH låter småbarn kolla trots att det är en högre åldersgräns - Vad jag ser: Tufft va!?

 

osv...

 

Är det smart att skriva såna saker? Jag tycker det är ovanligt korkat! Fast det är klart, kan ju vara ett försök till att trotsa och visa att man faktiskt vågar ladda ner filmer från nätet trots att det inte är lagligt eller skita i att betala TV-licensen. Eller litar på att det inte är någon tjuv som läser ens status. Eller kanske vill vara öppen med sitt liv och meddela minsta detalj och få medlidande när man är på sjukan. Vad vet jag?!

 

Intressant är det i alla fall hur folk funkar... Men vansinnigt korkade statusuppdateringar - speciellt när man noga ser till att stava korrekt och med stora bokstäver i namn etc.

 

HERREGUD, LÄGG AV FÖR FAN!

 

 

 

© litenelis