litenelis

Jag har upplevt en sak, orättvisa, och jag har svårt att finna mig i situationen.

Jag vet inte hur jag ska göra, bara ta eller opponera mig? Jag vill ha upprättelse, men jag orkar inte dividera med någon som jag vet inte lyssnar - det är liksom ingen idé känns det som.

Men, om jag säger vad jag tycker, nu när jag hämtat mig från chocken, så har jag iallafall sagt ifrån och stått på mig.

Jag känner mig orättvist behandlad, baktalad och dömd på förhand.
Jag är arg. Så jäkla arg!

Vad som ska ske i slutändan är vi ändå överrens om - men vägen dit är olika för de två partnerna och bilden som ges är inte en sanning i mina ögon.

Tiden går och för varje dag känns det mindre viktigt att ta upp ärendet igen - men, om jag ska kunna försvara min person så måste jag göra det! Jag ska göra det! Jag har en gång lovat mig själv att inte låta någon trampa på  mig och det tänker jag hålla. Jag ska säga vad jag tycker och vad som händer efter det spelar ingen roll - jag är sann mot mig själv och det är det allra viktigaste för mig.

Ja, jag ska ladda och i morgon ska jag ta tjuren vid hornen!

Be aware, mister NOBODY!


© 2010 litenelis