När orken inte räcker till...
Söndag 7 augusti 2011
Meh, orka!
Det uttrycket kan man få höra nuförtiden. I min ungdom var det "men, orka hålla påååå..."
Undermeningen i båda uttrycken verkar vara att något är jobbigt eller besvärande.
Jag säger nu samma sak till mig själv :"Meh, orka!" Fast tonen i det uttrycket är menat att jag faktiskt ska orka.
Jag har ingen ork. Har ingen lust att engagera mig i varken nya eller gamla saker, jag orkar inte. Ständigt trött och vill "bara vara". Varför?! Jag vet inte...
Det svåra med att inte veta varför man är så oengagerad och trött är att man inte kan göra något åt det. Visst, jag kan träffa kompisar och resa odyl. Men, det är ju inte jag - det är ett skal som ser ut som jag, men inuti finns bara halva jag. Självklart vill jag vara hel och absolut träffa mina vänner och bekanta, göra resor etc. Men, intresset och engagemanget brister och allt känns så besvärligt och omständigt jobbigt.
Jag blir trött på mig själv, för jag är inte så här egentligen - jag är pigg och alert, älskar människor och mina vänner är de absout bästa man kan ha! Jag hoppas att de förstår det även fast vi aldrig ses...
Jag hoppas att denna semestern ska ge mig ny energi så jag får äventyrsglädjen tillbaka. Så här vill jag faktiskt inte ha det - jag vill göra en massa saker!!!!
© 2011 litenelis
Meh, orka!
Det uttrycket kan man få höra nuförtiden. I min ungdom var det "men, orka hålla påååå..."
Undermeningen i båda uttrycken verkar vara att något är jobbigt eller besvärande.
Jag säger nu samma sak till mig själv :"Meh, orka!" Fast tonen i det uttrycket är menat att jag faktiskt ska orka.
Jag har ingen ork. Har ingen lust att engagera mig i varken nya eller gamla saker, jag orkar inte. Ständigt trött och vill "bara vara". Varför?! Jag vet inte...
Det svåra med att inte veta varför man är så oengagerad och trött är att man inte kan göra något åt det. Visst, jag kan träffa kompisar och resa odyl. Men, det är ju inte jag - det är ett skal som ser ut som jag, men inuti finns bara halva jag. Självklart vill jag vara hel och absolut träffa mina vänner och bekanta, göra resor etc. Men, intresset och engagemanget brister och allt känns så besvärligt och omständigt jobbigt.
Jag blir trött på mig själv, för jag är inte så här egentligen - jag är pigg och alert, älskar människor och mina vänner är de absout bästa man kan ha! Jag hoppas att de förstår det även fast vi aldrig ses...
Jag hoppas att denna semestern ska ge mig ny energi så jag får äventyrsglädjen tillbaka. Så här vill jag faktiskt inte ha det - jag vill göra en massa saker!!!!
© 2011 litenelis
Kommentarer
Trackback