Blööööööööööö
Fredag 19 mars 2011
Ny snö, ännu en gång. Jag är så less på denna snö och kyla! Jag vill ha VÅR!!!
Jag är fortfarande förkyld, har ont i halsen och har fått en konstig snuva som ger mig en värkande näsa. Jag blöder i näsan hela tiden och har så gjort under en längre tid. Nästa gång jag ska till läkaren måste jag ta upp det - det kan ju vara nåt farligt... Eller i alla fall inte helt bra, för nu har jag blött mer eller mindre i över ett halvår. Näsan är jättekänslig och javisst har det varit kallt, men det är ju inte första gången i mitt liv som det är kallt - så varför blöder jag just nu?
Det gör mig så orolig, tänk om jag har fått en allvarlig sjukdom?! Vågar inte ens tänka tanken...
Idag gick jag hem tidigare från jobbet, två timmar tidigare - det var skönt. Skulle det nu vara så att jag fortfarande mår dåligt på måndag, så kanske man kan ändra stämpligen så jag slipper karensdagen - för jag har verkligen inte råd med sånt! Fast självklart hoppas jag på att jag mår mycket bättre och kan jobba på som vanligt.
Om en vecka ska jag tillbaka till läkaren, hur kommer min kropp att bete sig då undrar jag? Ska lilla hjärtat slå fort som vanligt eller kan jag vara så pass lugn och sansad att jag slipper höra att jag är rädd för doktorn? Jag har respekt för min läkare, men rädd för henne är jag inte. Däremot är jag orolig för min hälsa och hela min situation. Jag måste göra en radikal förändring av mitt liv, så lätt i tanken - så svårt i verkligheten. Självförtroendet är inte i topp och jag har ingen ork, inga krafter kvar. Allt jag hade kvar har gått åt under det gångna året och framför allt under hösten/vintern.
Det har varit ett tungt och tufft år, många smällar och oroliga dagar (och sömnlösa nätter) har jag gått igenom. Nu har snart första kvartalet av 2011 gått och jag ser ingen direkt lättnad i pressen. Det krävs en ordentlig förändring i mitt liv, jag vet det - men det svåra är att veta i vilken ände man ska börja. Just nu är det ganska svart allting, men jag ser ändå ljuset i tunneln. Jag är alltid optimistisk, även i svåra stunder. Mitt första delmål är att jag ska må bra och att man ska få reda på vad mitt höga blodtryck beror på. Min största skräck i livet är cancer, så jag får väl förmå min läkare att övertyga mig om att det inte är det som är felet - men hur får man reda på sånt? Cancer kan man ju ha överallt i kroppen - hatar det!!! Verkligen HATAR!
Ångest får jag över min oro för att jag fått cancer eller nåt annat dödligt, skadligt. Det i sig kan ju göra att man känner sig pressad/stressad och jag kan bara hoppas på att jag inte har fått nåt sånt. Vi har mycket cancer i släkten, så min oro är inte obefogad - men det vore verkligen skönt att få höra att det inte är det jag har...
© 2011 litenelis
Ny snö, ännu en gång. Jag är så less på denna snö och kyla! Jag vill ha VÅR!!!
Jag är fortfarande förkyld, har ont i halsen och har fått en konstig snuva som ger mig en värkande näsa. Jag blöder i näsan hela tiden och har så gjort under en längre tid. Nästa gång jag ska till läkaren måste jag ta upp det - det kan ju vara nåt farligt... Eller i alla fall inte helt bra, för nu har jag blött mer eller mindre i över ett halvår. Näsan är jättekänslig och javisst har det varit kallt, men det är ju inte första gången i mitt liv som det är kallt - så varför blöder jag just nu?
Det gör mig så orolig, tänk om jag har fått en allvarlig sjukdom?! Vågar inte ens tänka tanken...
Idag gick jag hem tidigare från jobbet, två timmar tidigare - det var skönt. Skulle det nu vara så att jag fortfarande mår dåligt på måndag, så kanske man kan ändra stämpligen så jag slipper karensdagen - för jag har verkligen inte råd med sånt! Fast självklart hoppas jag på att jag mår mycket bättre och kan jobba på som vanligt.
Om en vecka ska jag tillbaka till läkaren, hur kommer min kropp att bete sig då undrar jag? Ska lilla hjärtat slå fort som vanligt eller kan jag vara så pass lugn och sansad att jag slipper höra att jag är rädd för doktorn? Jag har respekt för min läkare, men rädd för henne är jag inte. Däremot är jag orolig för min hälsa och hela min situation. Jag måste göra en radikal förändring av mitt liv, så lätt i tanken - så svårt i verkligheten. Självförtroendet är inte i topp och jag har ingen ork, inga krafter kvar. Allt jag hade kvar har gått åt under det gångna året och framför allt under hösten/vintern.
Det har varit ett tungt och tufft år, många smällar och oroliga dagar (och sömnlösa nätter) har jag gått igenom. Nu har snart första kvartalet av 2011 gått och jag ser ingen direkt lättnad i pressen. Det krävs en ordentlig förändring i mitt liv, jag vet det - men det svåra är att veta i vilken ände man ska börja. Just nu är det ganska svart allting, men jag ser ändå ljuset i tunneln. Jag är alltid optimistisk, även i svåra stunder. Mitt första delmål är att jag ska må bra och att man ska få reda på vad mitt höga blodtryck beror på. Min största skräck i livet är cancer, så jag får väl förmå min läkare att övertyga mig om att det inte är det som är felet - men hur får man reda på sånt? Cancer kan man ju ha överallt i kroppen - hatar det!!! Verkligen HATAR!
Ångest får jag över min oro för att jag fått cancer eller nåt annat dödligt, skadligt. Det i sig kan ju göra att man känner sig pressad/stressad och jag kan bara hoppas på att jag inte har fått nåt sånt. Vi har mycket cancer i släkten, så min oro är inte obefogad - men det vore verkligen skönt att få höra att det inte är det jag har...
© 2011 litenelis
Kommentarer
Trackback
