Skruttig...
Tisdag 22 mars 2011
Vaknade 5:45 och gick upp i vanlig ordning. Stannar hemma i dag med, känner mig irriterad i luftvägarna - jobbigt. Hostan sitter liksom i halsgropen och STÖR mig, hela tiden. Och när jag hostar så räcker luften liksom inte riktigt till för att kunna hosta, man sitter här som en gammal rosslig flodhäst och kippar efter luft...
Åh, orkar inte vara sjuk och trött hela tiden. Måste få vara pigg och stark någon gång också, snart bryter jag ihop!
Om inget blir värre så går jag till jobbet i morgon, pallar inte med stress/press att inte jobba. Efter höstens turer av osanningar så känner jag mig så nojig över att vara hemma från jobbet. Känns som om de inte kollar hur man mår eller varför man är hemma, de antar att man skolkar från jobbet - utgår från det. Helt galet! Jag kan inte säga att jag är ett stort fan av mitt jobb, men det är ett arbete som ger lön. Jag måste ha en inkomst och får då finna mig i att bli behandlad som sämre sortens människa. Knappt någon lön att tala om, mer som ett bidrag. Skrämmande att man låter det fortgå - måste ta mig i kragen och göra nåt vettigt av mitt liv.
Så nu sitter man då här, parkerad i soffan, hostig och jävlig. Ont i rygg och nacke + magen. Jag blir sjukare av att vara hemma... Ska det vara så? Ska man känna ångest för att man värnar om sin hälsa och sina kollegor och även medmänniskor när man håller sig hemma när man inte mår bra? Ska man må dåligt för det? Varför ska man gå till jobbet när man är sjuk och inte gör ett tipptopp jobb? Varför ska man sprida sina baciller till alla andra? Världen är helt jävla galen och jag är less...
Nya "friska" tag i morgon då!
© 2011 litenelis
Vaknade 5:45 och gick upp i vanlig ordning. Stannar hemma i dag med, känner mig irriterad i luftvägarna - jobbigt. Hostan sitter liksom i halsgropen och STÖR mig, hela tiden. Och när jag hostar så räcker luften liksom inte riktigt till för att kunna hosta, man sitter här som en gammal rosslig flodhäst och kippar efter luft...
Åh, orkar inte vara sjuk och trött hela tiden. Måste få vara pigg och stark någon gång också, snart bryter jag ihop!
Om inget blir värre så går jag till jobbet i morgon, pallar inte med stress/press att inte jobba. Efter höstens turer av osanningar så känner jag mig så nojig över att vara hemma från jobbet. Känns som om de inte kollar hur man mår eller varför man är hemma, de antar att man skolkar från jobbet - utgår från det. Helt galet! Jag kan inte säga att jag är ett stort fan av mitt jobb, men det är ett arbete som ger lön. Jag måste ha en inkomst och får då finna mig i att bli behandlad som sämre sortens människa. Knappt någon lön att tala om, mer som ett bidrag. Skrämmande att man låter det fortgå - måste ta mig i kragen och göra nåt vettigt av mitt liv.
Så nu sitter man då här, parkerad i soffan, hostig och jävlig. Ont i rygg och nacke + magen. Jag blir sjukare av att vara hemma... Ska det vara så? Ska man känna ångest för att man värnar om sin hälsa och sina kollegor och även medmänniskor när man håller sig hemma när man inte mår bra? Ska man må dåligt för det? Varför ska man gå till jobbet när man är sjuk och inte gör ett tipptopp jobb? Varför ska man sprida sina baciller till alla andra? Världen är helt jävla galen och jag är less...
Nya "friska" tag i morgon då!
© 2011 litenelis
Kommentarer
Trackback
