Jag bor tydligen rätt nära en skidbacke...
Måndag 6 februari 2012
Om jag skulle ha varit en sådan person som gillar att åka skidor hade jag nog redan varit och besökt den skidbacke som ligger rätt nära där jag bor. Det finns faktiskt några backar häromkring, en på Ekerö, Hammarbybacken och Flottsbro är de som jag känner till.
Men, nu är jag inte en sån person så jag kommer nog aldrig ta och åka dit.
Jag har åkt utförsåkning en gång i mitt liv - jag höll på att slå ihjäl mig! Det var inte så roligt...
Det var i mellanstadiet (eller högstadiet, minns inte) som jag fick för mig att jag skulle med och åka skidor när vi hade friluftsdag med skolan. Sagt och gjort, men nyköpta slalomglasögon och brorsans pjäxor for vi iväg tidigt en morgon. Jag blev väldigt lätt åksjuk på den tiden och så även denna gång, så jag spydde som en gris hela vägen upp - så pinsamt och framför allt jobbigt.
När vi kom upp frågade nån klasskompis om jag skulle må illa mer och jag sa nej - bra sa han då. Jo, jag förstår ju att han tyckte det var bra - måste ju ha luktat spya nåt så fruktansvärt. USCH!! Men faktum är att jag faktiskt inte spydde mer den resan - det var bara jobbigt på morgonen. Ät nåt säger de, men jag kunde inte äta så tidigt på morgonen och sedan när man redan mår illa - hur kan man äta då?!
Nåväl, väl ute i friska luften var det då dags för att först hyra sig ett par skidor. Passade väl så där, men ja de gick ju att åka på.
Jag tränade lite i en backe först, det var djup och lös snö - helt omöjligt att träna i?! Så, då åkte jag och min kompis upp i en backe. En röd backe tror jag det var. Jag ramlade en del, men mot slutet gick det hyfsat bra. Man fick inte åka störtlopp och skulle akta de som var framför och kanske till och med de bakom, jag minns inte...?
Sedan tappade jag mina glasögon så jag fick leta efter dem - hittade dem vid liften, de fanns kvar! Men jag använde dem aldrig, för jag såg inget med dem. De hade gult glas och det var jättedimmigt den dagen - funkar dåligt då...
Sista åket (för min del i alla fall) åkte jag och kompisen upp med liften till en ny backe. Men... Vi kliver av fel och hamnar i svarta puckelpisten! Jahapp, man kunde ju gå ner - vilket en del gjorde. Men inte jag inte, näerå - jag skulle minsann åka ner. I början gick det riktigt, riktigt bra - jag hade koll på svängarna och höll en perfekt fart. Men, det var en ganska tjock dimma och rätt var det var så försvann backen?! Det var som ett stup rakt ner! Jag försökte åka så sakta jag kunde och svänga. Men det gick inte och jag fick upp en jädra fart där och ja, jag måste ha prickat VARENDA puckel i den där jäkla backen! For som en vante och mina grejer spreds omkring i backen gång på gång. Folk skrattade åt mig och jag hörde "stackarn" från någon i liften som åkte över backen. Åh, jag skämdes som en tok - vad hade jag egentligen gett mig in på? Jag tror jag hjulade ner ett par tiotal meter också - herregud, jag kunde ha slagit ihjäl mig! Ingen hjälm... Lite konstigt kan jag tycka att efter alla de enorma vurpor jag gjorde så löste inte skidorna ut mer än en gång? Jag minns vid ett tillfälle att jag på något sätt fick benen bakom mig, alltså från knäna och jag låg liksom på skidorna?! Där borde väl ändå skidorna ha löst ut, eller? Nåväl, inget brutet men väl rätt så mör i kroppen var jag. Vet inte om alla de problem jag har haft med knän, rygg och leder har nåt att göra med mitt skidäventyr att göra - men det vore ju inte så konstigt tycker jag - så som jag rullade runt i den där backen!
Efter kanske en kvart kommer jag ner och har bara ett par minuter på mig att lämna tillbaka skidorna för att sedan springa till bussen och åka hem. Skönt att jag ramlat så mycket, för då hade ju spyorna som jag fått på jackan försvunnit och jag luktade lite snö och friskluft i stället.
Aldrig i mitt liv att jag ens funderat på att åka utför igen - ALDRIG!!
© 2012 litenelis
Om jag skulle ha varit en sådan person som gillar att åka skidor hade jag nog redan varit och besökt den skidbacke som ligger rätt nära där jag bor. Det finns faktiskt några backar häromkring, en på Ekerö, Hammarbybacken och Flottsbro är de som jag känner till.
Men, nu är jag inte en sån person så jag kommer nog aldrig ta och åka dit.
Jag har åkt utförsåkning en gång i mitt liv - jag höll på att slå ihjäl mig! Det var inte så roligt...
Det var i mellanstadiet (eller högstadiet, minns inte) som jag fick för mig att jag skulle med och åka skidor när vi hade friluftsdag med skolan. Sagt och gjort, men nyköpta slalomglasögon och brorsans pjäxor for vi iväg tidigt en morgon. Jag blev väldigt lätt åksjuk på den tiden och så även denna gång, så jag spydde som en gris hela vägen upp - så pinsamt och framför allt jobbigt.
När vi kom upp frågade nån klasskompis om jag skulle må illa mer och jag sa nej - bra sa han då. Jo, jag förstår ju att han tyckte det var bra - måste ju ha luktat spya nåt så fruktansvärt. USCH!! Men faktum är att jag faktiskt inte spydde mer den resan - det var bara jobbigt på morgonen. Ät nåt säger de, men jag kunde inte äta så tidigt på morgonen och sedan när man redan mår illa - hur kan man äta då?!
Nåväl, väl ute i friska luften var det då dags för att först hyra sig ett par skidor. Passade väl så där, men ja de gick ju att åka på.
Jag tränade lite i en backe först, det var djup och lös snö - helt omöjligt att träna i?! Så, då åkte jag och min kompis upp i en backe. En röd backe tror jag det var. Jag ramlade en del, men mot slutet gick det hyfsat bra. Man fick inte åka störtlopp och skulle akta de som var framför och kanske till och med de bakom, jag minns inte...?
Sedan tappade jag mina glasögon så jag fick leta efter dem - hittade dem vid liften, de fanns kvar! Men jag använde dem aldrig, för jag såg inget med dem. De hade gult glas och det var jättedimmigt den dagen - funkar dåligt då...
Sista åket (för min del i alla fall) åkte jag och kompisen upp med liften till en ny backe. Men... Vi kliver av fel och hamnar i svarta puckelpisten! Jahapp, man kunde ju gå ner - vilket en del gjorde. Men inte jag inte, näerå - jag skulle minsann åka ner. I början gick det riktigt, riktigt bra - jag hade koll på svängarna och höll en perfekt fart. Men, det var en ganska tjock dimma och rätt var det var så försvann backen?! Det var som ett stup rakt ner! Jag försökte åka så sakta jag kunde och svänga. Men det gick inte och jag fick upp en jädra fart där och ja, jag måste ha prickat VARENDA puckel i den där jäkla backen! For som en vante och mina grejer spreds omkring i backen gång på gång. Folk skrattade åt mig och jag hörde "stackarn" från någon i liften som åkte över backen. Åh, jag skämdes som en tok - vad hade jag egentligen gett mig in på? Jag tror jag hjulade ner ett par tiotal meter också - herregud, jag kunde ha slagit ihjäl mig! Ingen hjälm... Lite konstigt kan jag tycka att efter alla de enorma vurpor jag gjorde så löste inte skidorna ut mer än en gång? Jag minns vid ett tillfälle att jag på något sätt fick benen bakom mig, alltså från knäna och jag låg liksom på skidorna?! Där borde väl ändå skidorna ha löst ut, eller? Nåväl, inget brutet men väl rätt så mör i kroppen var jag. Vet inte om alla de problem jag har haft med knän, rygg och leder har nåt att göra med mitt skidäventyr att göra - men det vore ju inte så konstigt tycker jag - så som jag rullade runt i den där backen!
Efter kanske en kvart kommer jag ner och har bara ett par minuter på mig att lämna tillbaka skidorna för att sedan springa till bussen och åka hem. Skönt att jag ramlat så mycket, för då hade ju spyorna som jag fått på jackan försvunnit och jag luktade lite snö och friskluft i stället.
Aldrig i mitt liv att jag ens funderat på att åka utför igen - ALDRIG!!
© 2012 litenelis
Kommentarer
Trackback
