När man blir mer uppmärksammad än man vill...
Torsdag 23 februari 2012
Jag har rätt långt hår, når till midjan ungefär - men är nu lite risigt och skulle behöva en rejäl omgång i form av klippning... Dessutom är det ganska bångstyrigt och jag har inte tid att stå i flera timmar för att få ordning på håret. Jag brukar därför alltid ha uppsatt och allt som oftast i en knut, typ.
Den vanliga frisyren:
De här vinterdagarna när man har mössa på sig är nåt som mitt hår inte gillar, det blir jättekonstigt och jobbigt. Ja, mitt hår lever sitt eget lilla liv och bestämmer helt själv hur det ska vara - jag har inte mycket att säga till om, trots mousse, vax och spray. Nix, det är håret som bestämmer...
En dag förra året så tänkte jag att "va' tusan, låt det hänga då" och släppte ut håret. Vad hände då? Jo, en kollega går förbi mitt kontor och kikar in, ställer sig sedan och stirrar på mig med orden "Vad långt hår du har!?"
Kort därefter kommer en annan kollega och frågar den första om det är jag som sitter där inne, denna person trodde jag var någon annan och vågade inte säga nåt... Första kollegan säger: "Ja, där sitter hon med alldeles lååångt hår!" Sedan stod båda och kollade på mig. Den andra kollegan kom med ytterligare kommentarer när vi möttes i korridoren att vad konstigt det är när man är så van vid någons utseende och ansiktsform och helt plötsligt har man förändrat sitt utseende genom att släppa ut håret. Men det är fint.. (ja, nåt i den stilen sa denna). Okeeeej....
Jag tyckte det var oerhört störande att den första kollegan bara stått och glott på mig, lääääääääääääääääänge - så jag knöt faktiskt upp håret senare på dagen. Det såg ju förjävligt ut, men hellre det än att folk ställer sig och stirrar på mig. GILLAR INTE DET!!!
Igår fick jag för mig att hänga med i modet lite och gjorde en fläta, en sidovariant (lättast för mig som är så ovan vid att pilla med håret och som sagt, det är håret som bestämmer hur det ska vara).
Vad händer då?
Jo, samma effekt... Det var ett jäkla spring inne hos mig för att kommentera och TA på mitt hår!?!?!? Jag blev tillslut rätt less och irriterad för man störde mig i mitt arbete. Till slut tror jag poletten trillade ner när jag dissat hårt = svarade knappt på tilltal och tittade inte upp utan fortsatte titta på det jag jobbade med. Det enda som sades var ju nåt fyndigt om mitt hår. TRÖTTSAMT!!
När jag förmedlade mitt missnöje, så fick jag då höra att jag skulle vara glad att folk märker att jag finns osv. Jo, visst är jag glad för att folk vet att jag finns - men det räcker med EN kommentar per person. Det är när man håller på att springa in var 5:e minut för att säga nåt om mitt hår, hur snygg jag är etc som jag lackar ur.
DET BLIR FÖR MYCKET!
Jag funkar inte på det sättet, jag tar aldrig åt mig när jag får komplimanger - låter kanske konstigt, men jag gör faktiskt inte det. Tack så mycket om man tycker jag är fin i frisyren - men har man sagt det en gång så räcker det - finns absolut ingen som helst jäkla anledning att hålla på att tjata om det!?
Ja, så nu kommer jag aldrig att klippa mig, färga håret eller ha en annan frisyr - för det går inte på det stället jag jobbar, suck....
Så här såg objektet ut igår:
Jag har rätt långt hår, når till midjan ungefär - men är nu lite risigt och skulle behöva en rejäl omgång i form av klippning... Dessutom är det ganska bångstyrigt och jag har inte tid att stå i flera timmar för att få ordning på håret. Jag brukar därför alltid ha uppsatt och allt som oftast i en knut, typ.
Den vanliga frisyren:
De här vinterdagarna när man har mössa på sig är nåt som mitt hår inte gillar, det blir jättekonstigt och jobbigt. Ja, mitt hår lever sitt eget lilla liv och bestämmer helt själv hur det ska vara - jag har inte mycket att säga till om, trots mousse, vax och spray. Nix, det är håret som bestämmer...
En dag förra året så tänkte jag att "va' tusan, låt det hänga då" och släppte ut håret. Vad hände då? Jo, en kollega går förbi mitt kontor och kikar in, ställer sig sedan och stirrar på mig med orden "Vad långt hår du har!?"
Kort därefter kommer en annan kollega och frågar den första om det är jag som sitter där inne, denna person trodde jag var någon annan och vågade inte säga nåt... Första kollegan säger: "Ja, där sitter hon med alldeles lååångt hår!" Sedan stod båda och kollade på mig. Den andra kollegan kom med ytterligare kommentarer när vi möttes i korridoren att vad konstigt det är när man är så van vid någons utseende och ansiktsform och helt plötsligt har man förändrat sitt utseende genom att släppa ut håret. Men det är fint.. (ja, nåt i den stilen sa denna). Okeeeej....
Jag tyckte det var oerhört störande att den första kollegan bara stått och glott på mig, lääääääääääääääääänge - så jag knöt faktiskt upp håret senare på dagen. Det såg ju förjävligt ut, men hellre det än att folk ställer sig och stirrar på mig. GILLAR INTE DET!!!
Igår fick jag för mig att hänga med i modet lite och gjorde en fläta, en sidovariant (lättast för mig som är så ovan vid att pilla med håret och som sagt, det är håret som bestämmer hur det ska vara).
Vad händer då?
Jo, samma effekt... Det var ett jäkla spring inne hos mig för att kommentera och TA på mitt hår!?!?!? Jag blev tillslut rätt less och irriterad för man störde mig i mitt arbete. Till slut tror jag poletten trillade ner när jag dissat hårt = svarade knappt på tilltal och tittade inte upp utan fortsatte titta på det jag jobbade med. Det enda som sades var ju nåt fyndigt om mitt hår. TRÖTTSAMT!!
När jag förmedlade mitt missnöje, så fick jag då höra att jag skulle vara glad att folk märker att jag finns osv. Jo, visst är jag glad för att folk vet att jag finns - men det räcker med EN kommentar per person. Det är när man håller på att springa in var 5:e minut för att säga nåt om mitt hår, hur snygg jag är etc som jag lackar ur.
DET BLIR FÖR MYCKET!
Jag funkar inte på det sättet, jag tar aldrig åt mig när jag får komplimanger - låter kanske konstigt, men jag gör faktiskt inte det. Tack så mycket om man tycker jag är fin i frisyren - men har man sagt det en gång så räcker det - finns absolut ingen som helst jäkla anledning att hålla på att tjata om det!?
Ja, så nu kommer jag aldrig att klippa mig, färga håret eller ha en annan frisyr - för det går inte på det stället jag jobbar, suck....
Så här såg objektet ut igår:
"Much fuss about nothing"
© 2012 litenelis
Kommentarer
Trackback
