Arga fåglar
Fredag 27 januari 2012
"Arga fåglar" (fast på engelska) är ett spel i min telefon som jag är helt besatt av... Jag bara måste spela detta spel VARJE dag! Jag älskar idéen, animeringen och framförallt ljudet - det är underbart roligt!
Apropå fåglar, vid mitt jobb finns en skogsdunge och ofta, ofta sitter det en kråka i ett av träden där (oftast är det ett av de döda träden som han sitter i, högst upp).
Han verkar alltid sitta vid det träd som är mitt emot mitt kontor. Tidigare satt jag på ett annat ställe i huset och han satt då i trädet mitt emot det. När jag bytte kontor så satt han i ett annat träd som då var mitt emot det nya kontoret - är inte det lite konstigt?
Ibland hör jag hur det dunsar på taket ovanför mitt kontor - det är kråkan som är där och går, det kan även kraxa lite då och då samt även skrapa ordentligt. Jag vet inte vad kråkan gör, men jag tror faktiskt att han bor där...
Lite skraj är jag att han en vacker dag kommer att ta sig in eller ramla in/ner i ventilationen och då kommer att sitta där i ventilen och kolla ner på mig... Hitchkock Kråkan har han blivit döpt till idag. Jag och en kollega har förmågan att börja prata, sedan skoja och driva om det vi pratar om för att till slut spåra ut totalt! Ja, det gör vi VARJE gång vi pratar - folk tror vi är galna, he he!
Vi började prata om Hitchkock Kråkan för att sedan komma över till duvor. Jag berättade om duvorna nere på torget där jag bor, de är helt orädda och skitkaxiga - riktiga gansterduvor. Ja då var det ju färdigt;
Gansterduvorna går omkring och störar sig och har på sig stora dunjackor (förmodligen dun från andra fåglar som de "plockat"), de har stilettkniv och vapen, kedjor och järnrör.
Kollegan berättade att man ska hålla sig väl med dem och hälsa på dem på det där "speciella" sättet och prata med dem på "hood-språk". Så där höll vi på i 20 minuter innan min telefon ringde och jag var tvungen att svara. Tur var väl det kanske - annars hade vi väl fortsatt babbla. Vi började prata om fakturor som skulle vara hemliga, sedan miniräknare, sedan gps efter olika saker - sökfunktion för genomskinliga linjaler. När jag var liten fanns det en nyckelring som svarade när man visslade - jättebra om man lagt bort sina nycklar. Kollegan berättade om att han hade haft en klocka med sån sökare. Den fungerade så att man hade små chip som man satt på grejen man kanske kunde lägga bort och på klockan kunde man då ställa in så att den pep när man närmade sig grejen. Skitsmart! Ja, sedan kom vi in på fåglarna av någon anledning - jag vet inte hur det blev så, men det var då allt spårade ut, som vanligt.
Undrar just vad mina kontorsgrannar tycker om de samtal som förs i mitt rum - det är alltid ironi, skratt och fånerier... Man ska skratta - det gör en gott!
Så, nu sitter jag här och planerar hur jag ska kunna visualisera de bilder jag fått av Hitchkock Kråkan och Gansterduvorna. Jag återkommer med bilder.
Lite roligt är det att jag har såna kollegor som förstår min humor och faktiskt har likadan humor som jag, man kan liksom släppa loss lite och driva skamlöst med dessa och de ger ju såklart igen.
Jag gillar sånt, äkta humor!
Dessutom kanske övriga kollegiet förstår att jag faktiskt är en tjej som bjuder på mig själv och som nästan alltid är glad. Jag har ju haft en väldigt ensam tjänst tidigare och har tyvärr inte pratat så mycket med mina kollegor. De känner mig inte och vågar väl inte prata med mig - för jag är rätt blyg. Men, med rätt personer omkring mig så blir jag som en annan person och jag tror/hoppas att folk gillar mig för den jag är.
© 2012 litenelis
"Arga fåglar" (fast på engelska) är ett spel i min telefon som jag är helt besatt av... Jag bara måste spela detta spel VARJE dag! Jag älskar idéen, animeringen och framförallt ljudet - det är underbart roligt!
Apropå fåglar, vid mitt jobb finns en skogsdunge och ofta, ofta sitter det en kråka i ett av träden där (oftast är det ett av de döda träden som han sitter i, högst upp).
Han verkar alltid sitta vid det träd som är mitt emot mitt kontor. Tidigare satt jag på ett annat ställe i huset och han satt då i trädet mitt emot det. När jag bytte kontor så satt han i ett annat träd som då var mitt emot det nya kontoret - är inte det lite konstigt?
Ibland hör jag hur det dunsar på taket ovanför mitt kontor - det är kråkan som är där och går, det kan även kraxa lite då och då samt även skrapa ordentligt. Jag vet inte vad kråkan gör, men jag tror faktiskt att han bor där...
Lite skraj är jag att han en vacker dag kommer att ta sig in eller ramla in/ner i ventilationen och då kommer att sitta där i ventilen och kolla ner på mig... Hitchkock Kråkan har han blivit döpt till idag. Jag och en kollega har förmågan att börja prata, sedan skoja och driva om det vi pratar om för att till slut spåra ut totalt! Ja, det gör vi VARJE gång vi pratar - folk tror vi är galna, he he!
Vi började prata om Hitchkock Kråkan för att sedan komma över till duvor. Jag berättade om duvorna nere på torget där jag bor, de är helt orädda och skitkaxiga - riktiga gansterduvor. Ja då var det ju färdigt;
Gansterduvorna går omkring och störar sig och har på sig stora dunjackor (förmodligen dun från andra fåglar som de "plockat"), de har stilettkniv och vapen, kedjor och järnrör.
Kollegan berättade att man ska hålla sig väl med dem och hälsa på dem på det där "speciella" sättet och prata med dem på "hood-språk". Så där höll vi på i 20 minuter innan min telefon ringde och jag var tvungen att svara. Tur var väl det kanske - annars hade vi väl fortsatt babbla. Vi började prata om fakturor som skulle vara hemliga, sedan miniräknare, sedan gps efter olika saker - sökfunktion för genomskinliga linjaler. När jag var liten fanns det en nyckelring som svarade när man visslade - jättebra om man lagt bort sina nycklar. Kollegan berättade om att han hade haft en klocka med sån sökare. Den fungerade så att man hade små chip som man satt på grejen man kanske kunde lägga bort och på klockan kunde man då ställa in så att den pep när man närmade sig grejen. Skitsmart! Ja, sedan kom vi in på fåglarna av någon anledning - jag vet inte hur det blev så, men det var då allt spårade ut, som vanligt.
Undrar just vad mina kontorsgrannar tycker om de samtal som förs i mitt rum - det är alltid ironi, skratt och fånerier... Man ska skratta - det gör en gott!
Så, nu sitter jag här och planerar hur jag ska kunna visualisera de bilder jag fått av Hitchkock Kråkan och Gansterduvorna. Jag återkommer med bilder.
Lite roligt är det att jag har såna kollegor som förstår min humor och faktiskt har likadan humor som jag, man kan liksom släppa loss lite och driva skamlöst med dessa och de ger ju såklart igen.
Jag gillar sånt, äkta humor!
Dessutom kanske övriga kollegiet förstår att jag faktiskt är en tjej som bjuder på mig själv och som nästan alltid är glad. Jag har ju haft en väldigt ensam tjänst tidigare och har tyvärr inte pratat så mycket med mina kollegor. De känner mig inte och vågar väl inte prata med mig - för jag är rätt blyg. Men, med rätt personer omkring mig så blir jag som en annan person och jag tror/hoppas att folk gillar mig för den jag är.
© 2012 litenelis
Kommentarer
Trackback
