litenelis

 

Idag var det begravning, en av de tyngsta och värsta dagarna i mitt liv. Jag saknar min morfar nåt ofantligt! 

 

Begravningen var jättefin, kistan var i ren furu (inga spikar, det var träplugg) och blommorna var fantastiskt vackra! Min morfar var timmerman och jobbade med att bygga hus innan han gick i pension. Hemmavid sågade han ned träd och högg ved, gjorde virke, renoverade huset, fixade tomten. Han pysslade och fixade alltid med nåt. En fantastisk man som jag avgudar och älskar så mycket. Jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar honom, det går inte att mäta. Jag känner ett tomrum som aldrig kommer att kunna fyllas med nåt annat...

 

Jag har så många minnen och det starkaste jag har är när morfar spände biceps och sa "bildäck" och så klämde han på mina tunna armar och sa "pyspunka" Hahaha, morfar och jag har samma humor! Ett annat minne jag har är när jag hade min kamera och råkade trycka på avtryckaren med linsen riktad mot morfars mage. He he, det skrattade vi gott åt i samma ögonblick och när rullen sedan blev framkallad så hade jag mycket riktigt en bild på morfars mage! Så underbart roligt minne, morfars min och skratt - jag glömmer aldrig!

 

Morfar och mormor hade en liten båt när jag var liten, Askeladden, och den var vi ute och åkte i på somrarna. Jag lärde mig att ro i denna båt, som då var förtöjd i ett träd. Jag och min storebror lärde oss simma i Mälaren genom att vi åkte ut till en holme för att bada och så simmade vi omkring runt båten när vi hade förtöjt. Jag minns denna holme och speciellt det där läskiga sjögräset som växte på klipporna, hua! Men det var en väldigt fin plats och bra badställe. Jag saknar det...

 

Jag var ute hos mina morföräldrar varje sommar och ja så ofta som möjligt. Jag minns när han kom hem från jobbet och hade köpt någon godisask eller liten chokladbit till mig. Emser kommer jag så väl ihåg och den där mjölkchokladen med en ko på framsidan.

 

Jag minns att morfar och jag blev osams en gång, lika tjurskalliga båda två - men vi blev vänner ganska snart igen och det var faktiskt enda gången vi var osams.

 

Jag minns att vi spontanåkte till Mariefred och köpte glass, jag minns att vi åkte till mormors bror med fru för att fika.

 

Jag minns att han alltid frågade om vi inte skulle ta en nattmacka och om det var någon deckare på TV som jag ville se.

 

Jag minns sena kvällar med goda vänner och kortspel och alltid, ALLTID, skratt och gott humör! Jag minns att morfar tog med mig och mormor för att besöka hans arbetsplats, jag minns att vi var uppe på taket av ett höghus och att det var väldigt högt och jättespännande.

 

Jag minns också den gången min morfar varit nära döden, på arbetsplatsen där ett rör som de slängde rivningsgrejer rasade ner i containern där morfar och hans kollega stod, kollegan dog...

 

Jag minns när morfar kom in något skärrad, efter att ha stått ute vid ladugårdsbacken och jobbat med veden, berättade att blixten hade slagit ned i marken precis brevid honom.

 

Jag minns att det var veckohandling på onsdagarna och att morfar alltid köpte ost över disk, morfar fick alltid provsmaka osten och så köpte han en bit av den han gillade. Knäckebröd hette "torr". Morfar gillade saffransbröd med smör och honung på. Det gillar även jag, gissa vem som introducerat mig? Jag minns att mormor bakade tjocka pepparkakor - dessa gillade morfar också och såklart även jag!

 

Jag minns alla hönsen och allt jobb han lade ner på hönshus och hönsgård. Jag minns getterna som betedde sig nästan som hundar och som avgudade morfar (och jag är säker på att det var ömsesidigt), de var inte alls bortskämda näe då.. *blink, blink

 

På senare år blev morfar sjuk och livet var inte så lätt. Jag har sett min morfar kämpa på med de krafter han hade och det gick ju bra om än inte som förr, humöret förändrades och det var ofta "det är bara skit med gubben", men ändå så fanns den gamla vanliga glada morfar där. För ett år sedan började kroppen bråka mer än vanligt och tills slut gick det inte längre. Onsdagen den 14 augusti klockan 18:31 tog morfar sitt sista andetag omgiven av sina nära. Jag minns de där sista minuterna och jag kommer aldrig att glömma dem. Men jag väljer att tänka på alla glada stunder vi haft istället för den tunga tiden. Jag väljer att tänka på "bildäck" och "pyspunka" och på fotot på morfars mage.

 

Så mycket minnen...

 

Vi har gjort så mycket under de år vi fick med vår morfar, det går inte att skriva allt.

Vi har haft en underbar morfar!