litenelis

 

Oj vad tiden går fort! Förra helgen var det påsk och jag åkte för att hälsa på mina släktingar på stället de bor. Det var intressant och lite läskigt. Jag har aldrig varit på ett sånt ställe förut och måste erkänna att jag blev lite obekväm där... Men det var jättefint, fräscht, trevlig personal och mina anhöriga säger att de trivs bra - tipp topp!

 

På grund av ett sjukhusbesök för den ena av dem så fick jag bara träffa den andra. Men det var så roligt att träffas igen och denna var precis som vanligt. Nästa helg ska jag åka och hälsa på igen, den ena är åter hemma nu så jag vill åka dit snarast för att träffa denne också (båda så klart, men denna har jag ju inte träffat på jättelänge nu). Fast i dag är jag snorig och har ont i halsen, så då blir det till att hålla sig borta så man inte smittar ner ifall det inte bara är allergi utan även en förkylning - det går inte an. Siktar på nästa helg, längtar!

 

 

Nu är det sommartid och kvällarna blir ljusare. Jag tappar bort mig lite och inser inte att klockan är rätt mycket eftersom jag fortfarande är kvar i vintertidtabellen... Härligt, det är vår på gång!

 

Men....

 

Jag är allergisk. Känns som om jag är konstant snuvig, har lite ont i halsen och är trött... Kanske är lite förkyld också, många runt omkring hostar, nyser och snorar, så det vore ju konstigt om inte jag också blev det. Jag har tagit allergimedicin och det dämpar ju vilket som. Men det är vår i alla fall och det gör mig glad! Värme, sol och ingen snö eller is, man behöver inte ha hela garderoben på sig för att slippa frysa - härligt!!

 

I veckan som gick har jag borstat katthår till förbannelse. Det är mycket och det är överallt! Jag har använt alla medel och knep jag kan för att få bort håren, men inget har funkat så bra - tills nu. Jag har köpt verktyg: en klädborste med sammet - tar bort massor, inte allt, men mycket mer än vad en fuktig trasa mäktar med. Så, i helgen (typ i morgon) ska jag ge mig på mina svarta sammetsgardiner som just nu har en mer luddig och grå nyans... Jag har tjyvtestat och ja, det funkar. Suveränt!

 

Vad mer? Packat saker, för vi ska flytta snart! Om drygt en månad bär det av mot en större lägenhet MED förråd i källaren, det känns fantastiskt bra. Idag har vi en trea, en liten och faktiskt ganska konstigt planerad lägenhet. Vi har förrådet/klädkammare i lägenheten, 4 garderober att dela på och en megastor balkong som det oftast blåser hårda vindar på. Så, nu tror och hoppas, nästan vet, jag att det blir mycket bättre - saker man inte behöver ha (typ kartonger) ställer man ner i källaren, kläderna har man i klädkammaren och nu får vi varsitt arbetsrum, blir toppen!

 

Tyvärr kommer vi inte ha samma fina utsikt längre då vi kommer att bo ganska långt ner i huset, men å andra sidan: ingen storm med flygande grejer och vi får tak på balkongen så man kan vädra utan att bry sig om vädret och så slipper vi metervis med snö som måste bort på nåt sätt för att vi ska kunna komma ut. Dessutom är balkongen mindre så vi ska sätta upp nät så att Måns kan gå ut och lufta sig där om han vill. UNDERBART!!!

 

Tänk bara en sån sak: Balkongdörren går utåt och om det då är massor med snö så måste vi skotta för att kunna komma ut ifall något skulle hända. Hur skottar man snö 10 våningar upp? Vad är tanken, att vi ska hiva ner allt och hoppas att ingen får någon iskocka i pallet? Eller ska man bära in snön och smälta i badrummet eller i diskhon? Inget tak vilket innebär att om man har dörrn det minsta öppet när det regnar, ja då regnar det in. Bra planerat... Det enda som varit bra med balkongen är att det är sol hela dagen, jag gillar att sola och att sitta ute i värmen. Men risken är stor att man blåser bort, fryser för att det drar eller får en mås-skit på sig - inte så trevligt. Allt det slipper vi nu!

 

Så, jag kommer nog inte sakna någonting i den här gamla lägenheten förutom utsikten.

 

 

Även om jag inte är så glad i att packa ner och ur grejer och flytta, så är jag otroligt nöjd med denna flytt, känns så bra och jag riktigt längtar till nya lyan. 

 

Ska bli intressant att se vad Måns kommer att tycka och reagera... Tyvärr är det tapeter i hela lägenheten, så vi lär ju få en ny fransigare variant på dem efter ett tag, men vi får se hur vi löser det om det skulle bli så.

 

Apropå Måns. Vi funderar på att skaffa en kompis till honom så jag och sambon har suttit och kikat på jättesöta kattungar i ett par veckor nu. Herregud så gulliga de är! Men, alla små kattungar blir stora katter - väl värt att tänka på! Nu har både jag och sambon fastnat för en liten katt-tjej, men vi har ännu inte fått något svar från den som säljer denna - hoppas hoppas. Denna gång blir det nog ingen raskatt utan en blandis. Men... Man vet inte, kan lika gärna bli en "renis" med stamtavla också - vi får se.

 

Måns ligger brevid mig här i soffan och slumrar lite, vi har varit vakna sedan halv sju. Eller ja, jag vaknade då av att Måns krafsade (läs klöste) på dörren - då går jag upp, för jag vill spara lite på dörrarna och karmarna nu tills vi flyttar. Vi har en dörrlist att måla, det räcker så tycker jag.

 

Så, uppe med tuppen eller ja, katten och nu är det dags för frulle.

 

 

 

 

© litenelis

 

Jag vet inte om jag ska bli arg, lessen, upprörd eller alltihop på en gång?

 

På tunnelbanan häromdagen kommer det en stackars äldre krokig gumma och tiggde pengar av folk i vagnen. En vanlig syn nuförtiden, ibland är det någon eller några som spelar musik, någon som går med en mugg med lite skramlande mynt eller ett par kronor i handen, man lägger ut lappar med text om att man har sjuka barn som behöver vård eller bilder på handikappade (och ofta nakna!?!?) människor…

 

Ibland är den en äldre man, ibland en yngre, ibland fler eller som nu, en äldre halt tant, som grät... Ibland sitter de utanför tunnelbanan eller vid någon "shoppinggata" med en smutsig filt över benen, bara sitter...

 

Kvinnan gick förbi mig, hon säger något, skramlar lite med de få kronor hon fått och snyftar högt, men jag förstår inte vad hon säger. Jag får ont i hjärtat och tänker att om jag hade lite slantar som skramlade i väskan så skulle hon få dem. Men är det verkligen HON som får dem?!

 

Min misstanke är att det är ”någon” som lurar hit de som hyser hopp om att de ska få ett bättre liv, men istället blir de tvingade att tigga.

 

Jag har sett flera människor bo utomhus på en skymd plats i ett industriområde och när kylan kom bodde dem i sina bilar. Varje morgon tog en av personerna fram en mobiltelefon för ett kort samtal. Vid 8-tiden gick samtliga därifrån. Vissa dagar kom polisen och/eller socialtjänsten dit för att kolla och alltid var det tomt på folk då, alltid.

 

Platsen är som en kulle och det ligger skräp och grejer överallt. Jag tror även att platsen fungerar som ett slags bytesfält, det går omkring folk som letar, plockar upp påsar och samlar ihop saker de finner. Ibland lämnar de något också. Jag har även sett folk komma och samla ihop en massa saker som uppenbart tillhör de personer som bor på platsen. Det är ofta en man på moped som åker runt på kullen och samlar ihop grejer i stora säckar som de sedan kör iväg med. Jag vet inte om det är uppgjort, men känslan jag får är att denne man faktiskt plundrar boplatsen.

 

Just de personerna vet jag inte om de var tiggare eller om de faktiskt levde så av egen fri vilja, fast det där med mobiltelefonen tyder ju på att någon haft koll på dem. Fast det kan ju vara så att de håller kontakten med någon/några som bott på en annan plats... En av personerna har jag sett på en närliggande ort spelandes utomhus på ett dragspel. Jag hoppas att de valt det livet själva, men andra hamnar i klorna på giriga människor som utnyttjar dem i syfte att tjäna pengar. Det är hemskt!

 

Vad som än är orsaken så känns det inte bra i hjärtat att någon ska bo och leva på detta sätt. Som jag skrev, min uppfattning är att de blivit hitlurade av någon och att de nu inte kan ta sig hem…

 

© litenelis

 

Den 10 mars 2013 avled Prinsessan Lilian i en ålder av 97 år och idag begravs hon. Jag har suttit framför TV:n och tittat på begravningsakten som var mycket fin. Jag tyckte väldigt mycket om Prinsessan Lilian, hon såg så snäll ut och verkade vara en riktigt trevlig person. Jag har sett bilder på henne där hon ser så glad och faktiskt lite busig ut. Jag tror att hon var det, lite busig så där. Prinsessan Lilan var gift med Prins Bertil, men det tog lång tid innan de kunde gifta sig och deras kärlekshistoria är fantastisk att läsa om, vilken stark kärlek det måste varit!

 

Jag känner med de anhöriga som förlorat sin kära familjemedlem, jag förstår smärtan - för smärta känner man när man har sorg. Till och med jag som inte kände henne personligen blev berörd av den fina begravningsakten där främst musiken gör en enormt intryck, väldigt vackert. 

 

 

 

 

 

 

 

Vila i frid Prinsessan Lilian, nu får du äntligen träffa din Prins Bertil igen.

 

Sov gott

 

 

 

© litenelis

 

I går kväll var jag och sambon i Globen för att se Cirque du Soleil´s föreställning Alegria. WOW, vilken föreställning!!!

 

Den hade ALLT! Humor, vemod, glädje, sorg, hopp och lycka. Musiken var fantastiskt (spelades live), sångerskorna var fantastiskt duktiga - vilka röster! Aktörerna var helt suveräna och scenen, kostymerna, maskerna och hela rubbet var helt "outstanding"!! Jag var och är fortfarande helt lyrisk!

 

Det här var det absolut BÄSTA jag någonsin sett! Helt fantastiskt var det!!!

 

 

Jag kommer helt klart att gå varje gång de kommer hit och det hoppas jag att de gör snart! Jag är helt betagen!

 

© litenelis

 

Idag fyller min storebror år, GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!!

 

 

© litenelis

 

Jag tycker det är så fantastiskt intressant hur en del människor inte tänker... Nästan fascinerande hur korkat det är att lägga ut allt om sitt liv på ett socialt medie som Facebook. Ett ställe som var och en har råkoll på och som faktiskt granskas ganska hårt misstänker jag. Vem vet vem som har tillgång till FB och kollar vad som skrivs? Hur vet man att det man skriver inte hamnar i "fel" händer och används i syften som tex stoppa någon att bryta mot lagen..? Eller, om man redan är kriminell och känner att man lika gärna kan kolla på nästa "jobb" genom FB eftersom folk gärna skriver när de inte är hemma..?

 

Ex,

 

"Nu åker jag på semester och är borta i en vecka" - Vad jag ser: Välkommen in tjuven

 

 

"Oj, jag är sjuk och måste in på Sjukhuset på just den här Orten" - Vad jag ser: Bry dig och tyck synd om mig nu

 

 

"Vi kollar på den här filmen" (som inte är släppt i handeln eller kanske inte ens i landet) OCH låter småbarn kolla trots att det är en högre åldersgräns - Vad jag ser: Tufft va!?

 

osv...

 

Är det smart att skriva såna saker? Jag tycker det är ovanligt korkat! Fast det är klart, kan ju vara ett försök till att trotsa och visa att man faktiskt vågar ladda ner filmer från nätet trots att det inte är lagligt eller skita i att betala TV-licensen. Eller litar på att det inte är någon tjuv som läser ens status. Eller kanske vill vara öppen med sitt liv och meddela minsta detalj och få medlidande när man är på sjukan. Vad vet jag?!

 

Intressant är det i alla fall hur folk funkar... Men vansinnigt korkade statusuppdateringar - speciellt när man noga ser till att stava korrekt och med stora bokstäver i namn etc.

 

HERREGUD, LÄGG AV FÖR FAN!

 

 

 

© litenelis

 

 

Idag fyller min pappa år, GRATTIS PAPPA!!

 

 

C litenelis

 

Jahaja, vad har hänt i veckan då? En jädra massa känns det som...

 

Måndagen slutade med en lååååång omväg hem på grund av att en eller fler rånare brutit sig in i en guldbutik (med hjälp av en plog) och sedan lämnat en väska med en sprejad text: bomb

 

Följden blev att man spärrade av tunnelbanan, vilket betydde att bussar skulle ersätta en viss sträcka på linjen. Som en van pendlare vet jag att de ersättningsbussarna dröjer länge och OM de kommer är de mer än överfulla. På väg upp mot stationen möter jag en enorm massa av människor och anar oråd (jag visste inget först), lokalbussen var proppad och det har väl aldrig varit så mycket människor i området förut... Jag gick ner till tunnelbanan i allafall och tog tåget åt andra hållet, vid stationen efter går det fler bussar mot den andra tunnelbanelinjen. Vi fick väl vänta en kvart innan tåget åkte och sedan en kvart på bussen, som åkte runt på orten så det tog väl en halvtimme eller nåt. Av vid ändhållplatsen och byta till T-bana, åka en kvart och sen av för att byta till tvärbanan, byta igen och sedan var det "bara" en halvtimme kvar innan jag var hemma, 19:45 klev jag in genom dörren. Lagom glad var jag, men ändå skönt att vara hemma i hyfsat skaplig tid trots allt.

 

På jobbet under måndagen fick jag hålla på med pärmar och packa grejer + hjälpa till med att fixa semester-kollegans kontor/grejer. Tjafs blev det så klart för att någon tyckte det var onödigt att bära skrivbord och att det då var lättare att vi tog hans eftersom det var ett rum bort. Tja, ok tyckte väl jag som var helt slut i huvudet. Detta skedde på fredagen tror jag, men vad jag fick veta av min chef sedan, som även var det första han sa på måndagmorgonen, var att det inte alls var ok och att om nu en avdelning önskar ta med sig sina möbler så får man acceptera det.

 

Bordet i fråga var i ek och våra är i bok - jag tyckte väl att det inte var en jättegrej, så jag lät "Herrn" bestämma... Hoppsansa, där trampade jag i klaveret då! Men, det var inte bara det att bordet hans var i ek utan det var ju ett precis likadant som mitt, dvs samma vinkel och vi behöver ha två olika för att kunna möblera i det rummet vi ska sitta i. Det hade jag missat!! Så, jag sa att då får vi väl prata med "Herrn" då och byta till det bordet vi sagt från början. Chefen sa att han skulle prata med den person som är ansvarig och beslutar hur/om flytten ska göras och att jag då slapp ta diskussionen med "Herrn". Tack för det sa jag då och gick in till mig. Det kan inte vara helt obemärkt att jag var helt sönderstressad och slutkörd efter allt som hänt de senaste veckorna.

 

När det nu var bestämt tänkte jag att nu ska jag jobba undan så att jag kan packa undan mina grejer inför FREDAG då min flytt skulle göras, trodde jag... Vikarien ska man underhålla med vettiga uppgifter, men det har blivit mer så att hon får hänga med mig och göra det jag gör, vilket är ett enormt stöd för mig. Men så kommer han som bär möbler och frågar MIG hur saker och ting ska vara på mitt, semesterkollegans OCH "Herrns" rum?! Så då får jag springa som en skållad mandel fram och tillbaka mellan fyra kontor SAMTIDIGT som jag ska JOBBA och hålla vikarien sysselsatt, hjälpa och förklara för henne och se till att hon gör rätt?! Stressad är bara förnamnet...

 

För att göra en lång historia kort, min flytt blev helt klar på onsdagen - vi körde allt på tisdagen och slutade dagen med att bära i väg datorerna till vårt nya kontor. Jag fick hjälp av vikarien och min andra kollega att bära alla grejer och fixa till det som behövdes. TACK!!!

 

Vikariens plats blev färdig på tisdagskvällen, men mitt skrivbord fick jag vänta på. Dessutom hade jag semester-kollegans alla pärmar som denna INTE plockat ur bokhyllan, inte rensat och inte heller gjort sig av med det denna haft på golvet det senaste halvåret... SUCK! Han med ekbordet kommer in, inte sur men som alltid tvär och frågar varför vi inte kunde byta bord - varför frågar du mig tänkte jag... Men, svarade att dels var det inte snyggt att blanda så mycket och det är fullständigt otänkbart att ha samma vinkel på borden för då kan vi inte möblera på ett vettigt och trevligt sätt. Han accepterade. Puh!

 

På onsdagen gjorde jag i ordning mitt + semesterkollegans rum - det måste vara klart innan jag skulle gå hem- för på tisdagen fick jag även veta att vi skulle få finbesök på jobbet. Skitbra! Vem planerade in ett sånt supermöte SAMTIDIGT som vi ska flytta 8 kontor eller om det nu var tvärtom?!!? Hur som haver, vi blev klara och allt var fint till torsdagen - klagar någon på något ska jag banne mig säga vad jag tycker om deras jävla planering och var de kan stoppa den någonstans! Det är så JÄVLA illa!!!

 

Under onsdagen hade jag en massa strul med datorn, nätverkåtkomst etc. Det beror antagligen på att det nya rummet har varit IT-chefens och han hade väldigt speciella kopplingar i sitt rum... Fast medan jag väntade på att få det åtgärdat hann jag fixa med alla pärmar och få båda kontoren att se prydliga ut.

 

Torsdagen gick väl ganska bra och finbesöket verkar också gått bra. Vilken tur!

 

På fredagen hade vi diverse problem och annat för oss, blev väldigt fnittrigt på slutet av dagen - men det har gått bra och jag tror vi inte gör så väldigt mycket eller allvarliga fel - vi är ju relativt nya båda två...

 

I lördags vaknade jag dunderförkyld och idag mår jag väl så där - men bättre.

Jag har vitaminkickat med apelsiner och ska greja till en fräsch fruktsallad till kvällen och att ta med till jobbet i morgon. Mycket vitaminer tror jag på!

 

 

 

Ett gott minne har jag ändå förevigat och det är denna smarriga semla - det var ju fettisdagen i veckan också!

 

 

 

Sedan har jag precis fått reda på en grej som jag inte vet om det känns bra eller dåligt, det känns liksom både och.... Svårt att förklara den känslan, men jag är glad för att mina gamla släktingar nu får bo ihop igen och att de verkar trivas i sin nya lilla lya. Jag känner mig lessen för huset för det är ju där jag mår som allra bäst och laddar mina batterier, men nu är allt förändrat och kommer aldrig någonsin att bli som förr igen. Jag kan inte riktigt ställa mig till vad det är för känsla jag har för det - men det känns som sorg....

 

Men jag är glad för att de verkar glada och det är det absolut viktigaste för mig, att de har det bra och trivs. Att de är lyckliga är allt som betyder något just nu och jag tror att de är det, mina fina gamla kära och nära.

 

 

© litenelis

 

 

 

Igår fyllde min gudson 8 år - GRATTIS GRATTIS!!

 

 

 

 

Suck, förra helgen var det strålande sol och jag fick såna vårvibbar. Den här helgen är det mulet och återigen en massa snö... Jag är så trött på vintern nu så det är inte klokt!

 

Jag fick till och med feeling för att ge mig ut för att jogga när det var som finast ute, solen sken och faktiskt så hörde jag fågelkvitter - men, det var ju för tidigt så klart - det är ju "bara" februari... Blöööööööööööööö!!!

 

Dock har jag ändå laddat upp med nya löparkläder - för ut ska jag, men kanske inte just idag hrm... Jag ska köpa mig en mössa och kanske behöver jag leta fram underställ, men sedan ska jag banne mig ut och springa - ska bli så jädra skönt!

 

Jag bor väldigt nära ett köpcentrum, men jag gillar inte att gå i affärer och ännu mindre att prova kläder, så jag beställde nya löpartights - LÅNGA - och ett par vantar. Men någon mössa hittade jag inte på den webbshopen, så jag ska kolla lite idag tänkte jag. Sedan har jag allt och då är det bara att ge sig ut och jogga, härligt!!

 

 

Som jag har skrivit tidigare så vill jag motionera, måste motionera för kondisen är nog inte den bästa. Med dåliga knän och rygg samt högt blodtryck och det faktum att man blivit lite äldre sen sista träningen får/kan man inte göra allt som man kanske skulle vilja. Under den period då jag faktiskt tränade och då rätt mycket, liiiite för mycket till och med, körde jag mycket kondition, styrka, smidighet men också klasser med step-up och aerobics. Detta kan jag inte göra längre, inte för att det är förbjudet - men jag har inte plats här hemma att träna på det sättet och gå på "klass" har jag ingen lust med. Men, förra året fick jag idén om att börja jogga och den tanken finns kvar, faktiskt så är den starkare än någonsin och nu har jag bestämt mig. Jag ska börja jogga! Jag är supertaggad för detta och har ju laddat sen förra året, nu i år ska jag ut så fort isen försvunnit på vägarna. Just nu när solen skiner och man känner lite vårvittring blir känslan ännu starkare - jag vill bara ut!!

 

Jag ska köpa mig ett par långa löpartights och kolla om jag kan hitta några bra skor som passar för mig. Jag har ett par nya skor och dessa är väl okej, men jag måste tänka på mina knän och rygg, så det blir nog ett besök hos Löplabbet när jag kommit igång. 

 

Så var det sagt och satt på print - nu blir det av!

 

© litenelis

 

Så var det helg igen då, vad snabbt dagarna går! Jag hänger inte riktigt med i svängarna...

 

Så vad har hänt sedan jag sist skrev? Inte så vidare värst mycket än att det är mycket jobb och att det händer mycket grejer på jobbet, både jobbiga och kanske lite bra också.

 

Skvallret går på jobbet och det är inte bra i något avseende, men som vanligt så är företaget kassa på att kommunicera och informera, så det är inget ovanligt. Folk kommer och folk försvinner, så har det alltid varit och kommer troligen alltid att förbli. Ingen på min avdelning tycker att det som skett är okej, kanske inte ens "lagligt" för det har inte gått till enligt rutin vad jag förstår. Den lilla grejen som jag vet om är en skitsak enligt oss allihop, för personen i fråga är inte ensam om att ha gjort det denna gjort och säkert nåt man satt i system under företagets hela histora. Men det ligger andra saker bakom - det vet vi ju. Man behöver inte vara hjärnkirurg för att förstå att det handlar om personliga skäl samt också kanske det här med att visa sin makt; Om du inte gör som jag säger så kickar jag dig - för det är jag som bestämmer för att jag är cheeeeeeef!

 

Så tror jag att det ligger till och det är beklagligt att det blev så här, sorgligt att vissa kan bete sig hur som helst... Jag hoppas att avskedandet ogillas och att personen får komma tillbaka, dock är väl förtroendet båda vägar förbrukat - men ett jobb är ett jobb. Den där "chefen" kan hoppa upp och ta sig någonstans, för MIN respekt och MITT förtroende för "chefen" är ett minne blott - litar ICKE på denne person, inte i något avseende! Jag vet ju inte riktigt allt som sagts och gjorts tidigare, men en rejäl varning hade ju varit på sin plats istället för att sparka någon så att denne får gå på stört?! Eller? Jättemärkligt... Finns vissa på företaget som gjort det ena misstaget efter det andra (för att säga det i klarspråk; skitit i sina arbetsuppgifter och lallat omkring istället) och dessa personer är fortfarande kvar!?!?!?! Men som på många andra ställen så handlar det mest om vem man känner på stället och känner man rätt person så klarar man sig. Svågerpolitik utan dess like!

 

Den andra tunga grejen är att min allra närmsta kollega kommer att vara borta från jobbet en tid, kanske väldigt lång tid, pga sjukdomsfall i familjen. Jag saknar min kollega men jag förstår att det inte går att jobba så som läget är. Vi hoppas alla att behandlingen går bra och att familjemedlemmen blir frisk, det är det viktigaste. Vi ses när vi ses som jag brukar säga. Men jag saknar kollegan nåt ofantligt, både rent personligt för vi är ganska tajta eftersom vi delar rum och pratar väldigt mycket om ditt och datt. Sedan är det jobb-biten och där befinner vi oss nu i skugga, för det var kollegan som skötte det mesta av redovisningen där, så nu sliter vi våra hår och grubblar för att göra bitarna vi aldrig har jobbat med. Ingen av oss vill störa kollegan med såna triviala saker som jobbfrågor - vi gör vad vi kan och hoppas att det blir rätt eller ja, inte så väldigt fel då.

 

En grej som jag av erfarenhet vet är lite jobbig är att vi ska byta kontor på jobbet. Min avdelning ska flyttas till en annan del av byggnaden. Jag har flyttat runt ganska mycket tycker jag i och med att jag även har bytt tjänst under mina år på företaget. Det är så väldigt mycket papper och pärmar, tunga möbler odyl som ska flyttas - det ÄR jobbigt! Jag hoppas att vi får ta med oss våra hyllor som vi har, annars vet jag inte hur det ska gå - vi behöver dem för vi har mängder med pärmar att ta med oss. De som flyttar ut ur rummen vi ska in i har inga såna hyllor... Jag vägrar flytta om jag inte får med mig de grejer jag har idag - VÄGRAR byta till ett annat skrivbord! Vi har höj- och sänkbara bord och vissa går lägre än andra. Jag som är kort måste ha ett sånt bord som går långt ner annars sitter jag som en märla och får ryggont, oacceptabelt för min del. Fast antagligen kommer det väl någon höjdare och bestämmer att det är ju "enklare om borden står kvar..." Nåväl, jag SKA ha mitt bord med mig, punkt slut.

 

Det bästa med att byta rum är att min fd chef (som jag inte kan med pga det som hänt) kommer att byta byggnad. Tjihoooo!!!!

Orkar inte med dennes extrema trevlighet och käckhet, den är bara påklistrad - F E J K ! !

 

Monsterkatten Måns håller igång på nätterna (och även dagarna) med sitt jamande, väldigt mycket jamande. Han klöser och krafsar på sovrumsdörren så jag kan inte sova... Men, vi ska byta rum så att kontoret blir i det större rummet och sovrummet det lilla (vi har en 3a) och med det så kan vi ha sovrumsdörrn öppen på natten, vilket vi alla hoppas kommer skapa lugn på natten då Måns kan vara nära oss om han vill. Vi hoppas på det, måste få sova en hel natt - jag orkar snart inte med detta...

 

På måndag ska vi hälsa på hos den lokala veterinären som får göra en allmän koll på Måns, se om han är ok och mår bra, kanske ge några bra fodertips och hur vi kan göra med hans päls för att slippa tvätta honom i baken när han varit på lådan.

 

Måns är långhårig och det fastnar liksom där när "nr 2" är lite lösare i konsistensen.

Igår var det inte roligt för då missade vi att kolla honom efter att han varit på lådan (vi brukar alltid kolla honom innan han får gå ut ur badrummet, vilket han också vet och brukar vänta en stund i dörrn). Måns hade försökt bli av med det som fastnat i pälsen och troligen dragit sig fram på golvet. Det var kladdigt...

 

Så det blev att först skura golvet och sprita vilket jag alltid gör. Sedan tvätta och torka katten (som inte gillar när det tar för lång tid). Det gick inte så bra igår för det var typ stopp i handfatet som fylldes ganska snabbt med vatten - aaaaarrrrrgggggg!!!! Men, det grejade sig till slut och idag får jag rensa avlopp - tjihoo! Dock är huset värdelöst byggt för röret går in i väggen och är för långt så att det inte går att få loss själva vattenlåset för att rensa ordentligt, så det enda jag kan göra är att rensa uppåt och skrapa så gott det går i vattenlåset. Det blir bättre, men det blir ju inte som man vill ha det dvs helt rengjort. Värdelöst!

 

Vi ska alltså besöka en veterinär, på måndag - de har en sk öppen mottagning då.

Första besöket gör vi som ett allmänt besök, för att vi ska kolla upp om det verkar vara ett bra ställe och för att Måns också ska bli lite bekant med andra människor och framför allt veterinärer. Nästa besök blir kastrering och jag tror det är bra att man går dit lite då och då när katten är frisk så att han inte får för sig att det ska göra ont varje gång man går dit. Inte vet jag om det kommer fungera, men jag hoppas det i alla fall. Så första gången blir det bara lite kläm och känn, gången efter det kommer nog att göra ont och så tänker jag gå dit med honom efter det för ytterligare en kläm och känn.

 

Idag verkar det bli en fin dag, solen skiner - underbart! Ska försöka snofsa till mig lite och låta sambon fota mig tillsammans med Måns för att kunna göra ett kort som jag kan skicka ut till mina äldre släktingar. Alla är så fascinerade av min lilla katt, så jag tänkte visa upp honom på bild eftersom jag inte kan ta med honom och sedan tror jag de uppskattar att få lite post då och då. 

 

Sambon ska ut med grabbarna ikväll och jag ska vara hemma, som alltid - men det har jag inget emot. Mitt hem är min borg och här vill jag vara! I morgon ska sambon och jag på bio var det tänkt, vet dock inte vad som går på biografen så det får man kolla upp. Vi har väldigt nära till bio där vi bor, 5 minuters promenad - perfekt! Vi går nästan alltid till vår lokala biograf, det är en SF-biograf och supermysig, från 50-talet och mycket välskött. Sånt vill vi stödja!

 

Nu ska jag ta och äta lite frukost, börjar bli lite hungrig efter att ha varit uppe i snart 3 timmar och enbart druckit en kopp kaffe. Nu blir det smörgås a´la bake off!

 

So long!

 

© litenelis

 

 

Känner mig låg för det som hänt och är orolig för att konsekvenser kommer drabba fler än bara en eller två om man räknar in mig... Jag har svikit ett förtroende, men det förtroendet var mest påtvingat mig - jag ville inte vara inblandad och sa det upprepade gånger - men det sket folk i, bara körde över mig och viftade bort mig som en sketen fluga. Nä, då kan de lika gärna ha det som de nu får. RESPEKTERA MIG!!! Till saken hör att jag inte kunnat göra så mycket annat heller, antingen eller sak samma, det hade slutat så här i alla fall. Får koncentrera mig på det och hoppas att inga fler får skit för det här nu, även om de förtjänar det... Skönt är det i alla fall att nu är det äntligen över, underbart att få göra sitt jobb som man SKA göra, underbart!

 

Sitter nu och letar jobb, vill inte vara kvar där - vill arbeta på ett riktigt jobb, men ordentliga kollegor och en fungerande verksamhet där alla gör som man ska och inte snackar en massa skit. Inga karriärsgalna översittartyper som försöker stiga i graderna genom att visa sig så tuffa och duktiga genom att sparka folk till höger och vänster. 

 

Ja ja, önska mig lycka till - den dagen jag hittar ett annat jobb kommer jag känna mig så mycket friare och lättare och kanske kommer jag till och med att tycka om att åka till jobbet.

 

 

 

Finns inte så mycket mer att säga om det, för det är så det är...

 

Det har hänt grejer på jobbet och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Tyvärr har jag blivit indragen mot min vilja och det jag gjort var inte till den mening som det nu har använts till. Det gör mig lessen eftersom det drabbat någon annan, som visserligen gjort väldigt fel, men som fick ett väldigt hårt straff....

 

Jag vet inte vad som händer nu och jag kan egentligen inte bry mig, det är inte jag som är källan till det onda och gjort fel, även om jag kunde gjort annorlunda. Jag är orolig för att personen i fråga hyser agg mot mig och att andra har åsikter om det som skett i tron att det är jag som ligger bakom det som hänt.

 

Men det är faktiskt inte JAG som gjort att det slutade så här, men ändå känns det som att det är mitt fel - bara för att jag sparat papper som någon nu har tittat på, använt som argument och "vidtagit åtgärder"...

 

Jag har ju inte handlat på rätt sätt eftersom jag ju medvetet tilllåtit personer att göra saker som är helt fel flertalet gånger - dock har jag protesterat och pratat med dem, mina närmsta kollegor och min egen chef, men mest för att jag inte ville bli inblandad eftersom jag vet att det är fel! Man visste om problemet, men ingen gjorde nåt åt det - alla har vi sett mellan fingrarna - under lång tid. Tills nu.

 

Hur jag än hade gjort så har de blandat in mig i den här soppan vare sig jag ville eller inte och för min del gavs inget val. Då borde det ju inte heller vara mitt fel eftersom det är de som gjort som man inte får som orsakat allt - helt på eget bevåg! Vi har sagt till många gånger att det inte är ok, det är till och med en policy - men ändå har vi stoppat huvudet i sanden och blundat för det som gjorts, just för att många har gjort så här under en väldigt lång tid... Men, jag sparade pappren, ifall det dök upp nåt, och jag har gjort fel som inte sagt tvärnej och meddelat vidare... Vad hade hänt om jag inte gjort så? Antagligen hade det felaktiga beteendet fortsatt, jag hade fortsatt fått må dåligt för att jag vet att jag handlar fel och personen fått behålla sitt jobb.

 

Men nu är det alltså definitivt.

 

Nu är det så att det var någon annan som faktiskt tog upp saken och gjorde nåt, helt plötsligt blev detta en stor grej och javisst, det är ju rätt sak att göra - men nu blev konsekvensen den att en person fått sparken. Vad händer med alla de andra som också gjort samma sak (fast kanske inte i lika stor omfattning) och hur ser man på mitt handlande, ligger jag också risigt till nu eller vad då?

 

Nä, det känns inte bra, inte alls bra...

 

 

 

 

Oj vad tiden går snabbt, nu är det snart februari!

 

Jag hinner inte riktigt med allt sånt jag gjorde tidigare har jag märkt, men nu har jag i alla fall börjat komma tillbaka till att komma till jobbet innan kontoret öppnar för kunder/leverantörer - inte illa!

 

Lilla Måns är inte så liten längre, 4 kilo tung och rätt så lång. Börjar bli dags att låta veterinären göra ett litet ingrepp så vi slipper revirmarkeringar i hela lägenheten... Svårt att veta vilken veterinär man ska låta få ta hand om det, man vill ju ha den bästa för såna här saker. Har väl några att välja mellan, men svårt ändå eftersom det är första gången och man har inte träffat någon av dem tidigare. Eller jo, jag har en veterinärmottagning som jag varit på tidigare men då med undelater och kanin, inte samma sak... Ska kolla lite till, men nu är det dags att boka tid - stackars Måns, han vet inte vad som väntar...

 

Måns sitter och spanar på en liten pälsmus - han gillar nästan alla sina leksaker

 

Hur som haver, i dag är det jättefint väder ute - SOL - fint, då blir man piggare och orkar kanske göra lite nytta. 20e knut är det dessutom och då ska ju julen dansas ut. Här ska jag plocka ner elljusstakarna och sätta tillbaka fönsterlamporna igen, lite ljus vill jag ha när kvällarna fortfarande är så mörka - lite mysigare blir det. I år fick jag aldrig upp ljusslingan på balkongen, tråkigt men det var nästan en meter snö så jag orkade inte hålla på med det, dessutom vill ju lillekatten springa efter vart man än går och balkongen är ett ställe där han inte ska vara. Så, det blev ingen ljusslinga och jag är inte så himla lessen för det, för nu slipper jag ju stå där ute och frysa när jag ska ta in den igen. 

 

Näe, om man skulle ta och sätta igång tvättmaskinen då, suck....

 

 

 

© litenelis

 

Oj, nu blir det tufft att komma ihåg att skriva "13" istället för "12"!! Brukar ju ta ett tag innan det sitter... För mig som jobbar med ekonomi finns det inget utrymme att skriva fel år för det skulle säkert kunna ge katastrofala följder om man inte upptäcker det i tid och systemen inte funkar som man tycker de borde... Men, jag tränar nu på att få in att det är 2013, så det ska nog gå bra.

 

Jag har SEMESTER och det är jätteskönt, två veckor totalt har jag nu varit ledig. På måndag börjar allvaret igen...

 

Under den här lediga tiden har jag inte gjort så himla mycket, varit på landet och firat jul, sedan hem för att fira nyår och nu bara vara l e d i g.

 

Nyår firade jag med min sambo, hans mamma och bror. Och Måns så klart! Det har blivit lite av tradition att vara hemma hos oss (bor högst upp med fin utsikt). Tidigare år har det även varit några kompisar här, men detta nyår var det bara vi. För egen del skulle jag kunna fira nyår i gympabyxor och käka hamburgare framför TV:n, men jag gillar att ha lite fest och klä mig fint ibland, så nyår passar rätt bra till det. Tycker det är skönt att vara hemma... Svart/vitt var temat och jag hade (som vanligt) svart, dock hade jag inneskor i ljus guldfärg och satte upp håret med ett hårspänne med pärlor.

 

Förrätt:

Rostad bagettskiva med Skagenröra

Huvudrätt:

Grillad oxfilé, ungsrostade potatisskivor, grillad baconlindad sparris och till det lite bearnaisesås samt sallad

Efterrätt:

Blåbärspaj med vaniljsås

 

Vid tolvslaget skålade vi i alkoholfri cider - mycket gott!

 

En tanke: Varför ska man supa in det nya året? Vid 1-2 tiden såg jag två apraka killar, som inte kunde stå rakt utan vinglade fram, hålla på att vifta med armarna och brottas utanför en port och deras stackars kompis försökte dela på dem och få in den ena i bilen för att åka hem. Polisen kom och då blev det lugnt...

 

Tänk så mycket fylla, bråk och misshandel det är såna här helger - helt sjukt! Sedan ska man ju inte tala om det här med raketer och smällare - HATAR DEM!! Det finns ju IDIOTER som inte ska hantera såna saker, fyllon som smäller av feta bomber inne på gården eller balkongen - samma visa förra året - tack som fan om man får in en sån i lägenheten eller ännu värre, får den PÅ sig! IDIOTER!!! Sedan finns det ju såna intelligensbefriade som säljer/ger till unga människor som leker med skiten. Ok, men låt dem gärna spränga bort fingrarna på sig själva - men det är nästan alltid andra som råkar illa ut. Läste om ett gäng som låtit en 5-åring (!) hålla i en raket som de tänt på och kanske var det även samma gäng eller några andra dumpuckon som hade slängt smällare och siktat med raketer på andra människor. Förstår de hur farligt det är? Nej....

 

FÖRBJUD SMÄLLARE OCH RAKETER, NUUUUUUUUU!!! Låt istället stad/kommun/ort göra en stort trevligt arrangemang som alla kan titta på - tänk var lugnt och skönt det skulle vara resten av året... Fast då blir det väl svarthandel och/eller hemmabyggen av såna grejer och det betyder ju att det är ännu farligare. Suck! Folk är inte smarta...

 

Inför 2013 hoppas jag att det här året blir bra, att alla får vara friska och lyckliga.Hoppas hoppas!!

 

Just nu kommer jag inte på nåt direkt att skriva - kollar på Sagan om ringen samtidigt som jag gör lite andra grejer, så jag lägger ut några bilder från nyårsafton och önskar GOTT NYTT ÅR!!

*Min sambo var så hungrig att han missade min planering och jag kom efter, det betyder att jag inte hann förbereda eller fota allt jag hade tänkt... Ha ha, lustigt - men så kan det gå ibland. Nästa år får jag ge honom en macka innan, så jag hinner göra allt det jag tänkt.

 

 

 

 

© litenelis

 

Idag är det 2:a advent, mysigt att tända ljus så här när det är mycket snö som knarrar och gnistrar på kvällen.

Jag gillar vintern, men det ska ju vara kallt och mycket snö - när det är plusgrader, blask eller regn och barmark då får det vara - det är jättetråkigt!

 

Men nu har vi riktig vinter ett tag i alla fall, hoppas den håller i sig länge!

 

 

Jag nyser och har mig fortfarande, mår inget vidare - men ska nog i alla fall släpa mig till jobbet ändå, måste ju tjäna pengar och jobba bort den eventuella högen med jobb. Det var ju knappt en vecka sedan jag var sjuk senast, hemskt att åka på allt på en gång, hoppas ingen får för sig nåt konstigt på jobbet bara..?

 

Jag menar, det har ju hänt förr att man spekulerat och antagit men inte sagt nåt till mig utan gått bakom ryggen på mig och kört fulspel. Varför vet jag inte och kommer antagligen aldrig att få veta... Men det är glömt och borta nu (eller njae, glömt är det inte men utagerat kan man säga).

 

Man blir lite paranoid och misstänksam när man blir utsatt för det jag var med om, samtidigt kanske jag överreagerat - men MIN upplevelse var allt annat än ok. Men va fan, skit i det - jag kommer tillbaka i morgon och då får de ju både se och höra att jag varit och fortfarande är riktigt jävla förkyld!

 

Önskar att det blir bra snart, för jag har så ont i näsan och ögonen är svullna och röda - ser inte klok ut... Buhuuuuhuuuu!!

 

 

© litenelis

 

Idag fyller min mamma år. Grattis mamma!!!

 

 

Jag är så förkyld!! Det är inte klokt vad jag nyser, jag har såna där serienysningar som kommer med jämna mellanrum. Det är rätt jobbigt att nysa 10 gånger på raken, ha en ständigt kittlande näsa och ett öga som är igensvullet och rinner! Jag HATAR att vara förkyld!!!

 

Sedan är det ju inte ens en vecka sedan jag var sjuk heller, då hade jag problem med magen och sista dagen fick jag ont i halsen, det är ju det som orsakat det jag sitter med nu, faaaaan!

 

I onsdags kom det en massa snö, en väldig massa snö och på kvällen skulle jag hem från jobbet. Det var inte plogat där vi jobbar och det stod två lastbilar fast mitt i gatan när jag gick (tidigare på dagen hade det stått några till som fastnat i all denna snö). OTROLIGT dåligt att inte ploga i ett industriområde där det går tung trafik, helt vansinne - för stannar en så fastnar den och fastnar en så fastnar fler eftersom de stannar då de ser att en står still mitt i gatan. Jösses!!

 

Nåväl, jag skulle hem och fick vänta ett tag på alla bilar som fick köra på trottoaren man inte kunde se för att det inte var plogat och en stor lastbil stod fast mitt i vägen. Vänta, vänta, vänta... Sedan gick jag vidare och tyckte det såg ut som att man faktiskt plogat på gångbanan så jag smög över gatan och gick 2 meter: tvärstopp! Ok, man hade inte plogat gångbanan, jag fick vända tillbaka och smyga över vägen igen för att sedan gå PÅ vägen för att kunna ta mig till tunnelbanan. Efter halva vägen ser jag att det gått folk tidigare på gångbanan så att det blivit ett spår och jag går dit, slirar i snön - det är jobbigt att gå i modd!! Jag blev jättevarm och kämpade mig fram till tunnelbanan. Där får jag veta att det är 10-minuterstrafik och får snällt stå och vänta, i en kvart! Jag behöver väl inte säga att jag blev kall under den tiden jag väntade. Kände mig lite febrig redan innan jag gick från jobbet och när jag sedan stod där på perrongen helt slut efter en lång promenad i snömodd så visste jag redan då att jag skulle bli sjuk. Tåget kom och jag hoppade på. Jag blev lite varm, inte jättevarm för tåget jag åkte med var nr 2 i ordningen så det var inte så mycket folk på det, för som vanligt tar alla det första tåget och trängs som sardiner istället för att vänta 3 minuter till på nästa tåg som oftast är tomt.

 

Jag åkte in till Gamla stan och skulle byta till en annan linje där. Jag väntade kanske en 5-10 minuter och blev kall, igen... Men så kom mitt tåg och jag gick på. Fick stå ett par stationer och sedan fick jag faktiskt sitta ner hela resan hem, tack och lov för det! Tåget var packat med folk och jag blev varm igen... Väl hemma var det raka spåret hem som gällde, mycket snö var det men helt ok - dock är det superhalt på torget som har kullersten och marmorstenar (tror jag, de är vita och snorhala i alla fall) - asjobbigt att gå på för man halkar vid varje steg!

 

Hemma till slut och fick lite mat och kaffe, vilar lite och somnar till slut. Vaknar vid 2-tiden av att jag nyser konstant, säkert 10 gånger på raken. Först fattar jag inte, eftersom jag faktiskt sover, men sedan går det upp för mig att jag nyser och behöver snyta mig. Oj oj oj, vilken natt det blev - jag nös och nös och nös och nös! På morgonen var det liksom inget snack om att jag skulle åka till jobbet eller inte. Det blev inget jobb och jag nös HELA dagen!! Täppt i ena näsborren och ögat på samma sida rann hela tiden, jag fick som sår vid ögonvrån och sår på näsan - var hade jag lagt min fina Idominsalva!?!?!? Jag provade alla andra cremer jag hade hemma, men inget är ju så bra som Idomin....

 

Först på kvällen kom jag på var jag hade den och jösses vilken skillnad, kändes som att komma till himlen nästan. Som bomull på ett irriterat öga, skööööööööööööööööööööööööööööönt!!!

 

Mitt öga är fortfarande svullet och irriterat, men ser mycket bättre ut nu än i går - det såg ut som om jag åkt på stryk. Jag nyser fortfarande 10-gånger på raken, men nu kan jag i alla fall röra mig lite innan det börjar kittla i näsan. Igår kunde jag knappt vända på mig förrän det började killa...

 

Så, jag är hemma idag igen och min sjukdomsstatistik på jobbet är ju under all kritik, men jag har och är sjuk så vad kan jag göra åt det? Jobba? Näej, skulle inte tro det! Någon har smittat mig, men jag vill inte smitta andra - eller ja, antagligen har jag redan gjort det, men jag jobbar inte när jag är sjuk punkt slut. Men, nu är det vila och kurera som gäller för att ta nya friska tag i nästa vecka. Jag får väl ta mitt gamla nyårslöfte i år igen och satsa på det nya året att inte vara sjuk någonting. (I somras och höstas var jag riktigt dålig men jobbade ändå, så jag har ju ändå försökt och antagligen smittat ett okänt antal människor pga det).

 

Näe, nu ska jag äta en macka tror jag. Sedan ska jag vila och ta det lugnt.

 

 

© litenelis

 

Var visst ett tag sedan jag skrev upptäckte jag, spelar iofs inte så stor roll eftersom ingen verkar läsa på bloggen ändå...

 

Men, eftersom jag ibland loggar in och delar med mig av mitt liv i denna blogg som blivit lite av en dagbok, så kan jag ju skriva att det långa uppehållet beror på att det har kommit en ny liten familjemedlem till mig och min sambo. Nämligen en ragdollkatt vid namn Måns.

 

 

© litenelis